Jag kan ju iaf starta en gissningsomröstning. Nu är det ungefär 3 veckor kvar till Space ska ha (hon brukar komma på dygn 60-61), så jag tänkte att vi kanske skulle ha en liten gissningstävling.

Du skriver i ditt namn och så skriver du in antal, kön och färg på alla valpar och så får vi se vem som kommer närmast. Själv tar jag fräckt första rösten:

5 valpar (3 hanar 2 tikar, 1 gul hane resten svarta)

Igår åkte M-busungarna och det kändes fint att få första statusrapporten hemifrån. Allt har gått bra och jag hoppas att Marie med kompani och Elin ska trivas med sina nya familjemedlemmar.

Här hemma är det nervös väntan som råder. Jag ska preliminärröntga Hayley på måndag och duktiga Eva ska få ge utlåtandet. För om det inte ser fint ut på min älskade gula, så måste jag ju se till att spara en ny liten donna efter min älskade kloka Space. Men nu ska vi ju tänka positivt och det fick jag lite extra positivt om idag. Jag kollade kullen som Space hade tillsammans med Trolle (Garronpoint Mole) och nu är alla röntgade: Det blev 2 stycken med A, 2 stycken med B, 1 med C och 1 med D och alla med fina friska armbågar. Det betyder att till dags dato har Space bara lämnat 2 hundar med ledfel och då är det ett C och ett D.

Ni kan väl vara gulliga och hålla tummarna för oss på måndag?

Jag vet att jag själv ständigt skriver att jag har jaktlabbe eller fieldtriallabrador. Varför skriver jag det? Varför har jag gått i den fällan? Det är ju ungefär lika dumt som att tycka att vi måste skämmas om vi hissar svenska flaggan för då kanske vi tas för nationaldemokrater.

Alltså för mig finns det ju bara en labrador. Det finns bara apportören som används till jakt. Det finns bara den ständigt följsamma strävsamma hunden som älskar arbete och som har förmågan att både jobba i full turbospeed och lugnt avvakta nästa situation. Det finns bara en klok hund med klara ögon och passande yttre. Den hunden är labradoren för mig. Varför måste jag då lägga till jaktlabrador för att klarlägga vilken hund jag menar?

Varför måste jag tala om vilken stam min hund kommer från och varför i all världen ska jag tala om att min hund fortfarande används till det den ursprungligen avlades fram för? Det är knepigt det där.

Jag har ingen skam för att lägga epitetet jakt eller fieldtrial framför, men frågan är om showfolket tänker på samma sätt. Kan de sätta show framför sin labrador lika lätt och stolt som jag skriver jakt? Det undrar jag. För varje gång jag träffar någon som föredrar showlabbar så får jag höra att det är de som har den riktiga labradoren och att mina är fula fasanmissiler som egentligen mest borde tecknas som rena avarter. Jag har svårt att föreställa mig att någon labradoruppfödare skulle profilera sig som showlabbeuppfödare. Finns det sådana?

Se på skillnaden.....

Kloka Viggen (svart tikvalp efter Space)

Brun showlabbetik

PA önskade en bild på en gammal jaktlabbetik....Han tycket skillnaden var beroende på ålder. Så här är Space tre månader efter sin sista valpkull (hon fick 5 kullar totalt!)

Space har nu ökat 18 cm runt midjan...för er som gillar mått och statistik!

Idag får vi nyfiket besök från söder. Marie, Thomas och Jonatan kommer med sina lurviga killar från Helsingborg och ska hälsa på de små. Tror att det kommer bli lika trevligt som vanligt och jag är säker på att alla valpar kommer vara extremt välklappade, välmysta och välkelade då de åker hem igen.

Jag ska idag hämta hem valpmaten som ska skickas med alla valpar och så är det bara det sista packandet kvar innan jag ska möta Elin vid stationen för att vinka adjö till stilige Milo och sedan väntar besök hemma vid grinden av Marie och Björn som vill hämta sin Molly. Tur att Krokodil får sällskap av lilla Signe några dagar till, annars hade han ju blivit helt ensam. Tja, hur man nu blir helt ensam med tre barn, en Husse, en Matte, två jaktlabradorer, en lååång tax och en terroriserande minibulle? Kanske inte just sååå ensma.

Mamma Space har intagit sin favoritplats under dräktighet. Den gröna fåtöljen bredvid datorn. Hon älskar den där fåtöljen och när tiden börjar närma sig så får hon inte ens plats med benen längre. Mycket festligt!

Kolla får ni se (bilden från förra året då Hayley m.fl låg i magen)

  Här har hon 1 dygn kvar.

Här är hon då hon har 1 månad kvar (nästan exakt som nu)

Jag har härmed enhälligt utsett vinnaren av chokladkakan, inte för att hon hade rätt utan för att hon oförtrutet gissade vidare...Grattis Ylva-Lii, din chokladkaka är på väg!

Frågan var annars: hur många bajshögar plockade jag upp inne och ute den här dagen?

Det ni!

Jo, visst har ni kunnat se en liten bulla och visst har jag skrivit något lite om henne, men kanske är det som Nina säger dags för ett djupare presentation.

Här hemma bor sedan 10:e december en liten underbar tös som kallas Bacon, eller i vardagligt tal Spindelgris (alla som sett Simpsonfilmen vet varför, annars kan ni söka på Youtube på Spiderpig!). Hon kommer från Anneli Woll på kennel Bulliebompas och heter i sin stamtavla Bulliebompas Gill Sans. Hon är förstås ingen vanlig bullterrier utan en lite söt konfektyrbit i miniformat: en miniatyrbullterrier!

Jag fullständigt avgudar den här lilla bizarra skönheten. Hon gör så många knasisga saker att man inte kan göra annat än att garva åt henne. I alla de saker där bedlington är avvaktande är hon rakt framåt som en kanonkula, i kontakten med andra hundar är hon en leksugen bullie övertygad om att alla älskar henne, det gör hon ju nämligen själv: älskar sig själv alltså. Hon sover med framtassarna knäppta över ögonen och nosen och hon skiter större högar än vad labradoren klarar av. Hon är en värmegris och anser att katten finns i huset för att vara hennes värmedyna och/eller pipleksak. Aptiten är glupande och med tiden kommer hon väl bli en äkta bullterrier, alltså en sådan som har blixtlås på magen.

Snart ska hon debutera i utställningsringarna och jag vet att jag har grupplaceringar att hämta med den här donnan, vänta bara och se!

Pappa Elvis

Mamma Bibbi

och slutligen en liten trött Bacon vid 11 veckors ålder!

Ingen som klarat 42 ännu!? Jag ger er till kvällen....Det är mycket enklare än vad ni tror!!

Space har blivit en päronformad boll. Det känns bra att veta att ha något att se fram mot när vintern bara vägrar att försvinna. Space ska ha smått, det är med all önskvärd tydlighet fastställt. Space är nämligen en svart boll med ett svart hål på insidan. Ner i det svarta hålet försvinner allt som kan kategoriseras som komposterbart, det innefattar vaxkritor, stulna råa potatisar, gammalt talgbollssnät, smulor, hundmat, kattmat, kattbajs och däremellan allt hon lyckas tigga till sig.

Det här kommer sluta med en medicinboll till hund och jag hoppas att alla människor som kan sitter hemma på sina kammare och håller tummarna för en massa fina Spacebarn, helst döttrar vad det verkar!

De gråa dunbollarna ska till farbror veterinären för besiktning och jag har idag skrivit ut valphandböcker till dem och börjat packa iordning valppaketen. Det är mysiga sysslor. Dessutom ska lille Krokodil får besöka en till ögonspecialist som ska ta sig en titt. Det känns viktigt att göra allt rätt för den lille och sörskilt nu när allt utvecklar sig så fint!

Anna var här med sina kineser i bus och stoj!