Idag har den lille grå fått följa med in till trimmet för social träning, samvaro och för att bli prydlig. Han är så rackarns rolig min lille Rocko-Kroko. Full fart och stoooor aptit på livet. Har sällan haft en så socialt framåt valp med inställningen att allt nytt är kul och måste utforskas!

Vacker blev han förstås och det är inte utan att det drar lite i utställningstramen då man skapat en skönhet ur trasslet. Apropå utställningar så håller jag alla mina tummar för att min vackra favorit i England, Rivendown Rohan Ash gör om sin prestation från förra året och tar ytterligare ett BIR på anrika utställningen Cruft's. Det blir första gången på 8 år som jag inte är där. Det känns mycket märkligt!

Men vi får hoppas att Rocko-Krokos gammelfaster håller fanan högt och ser till att visa var skåpet ska stå.

verkar behöva en liten uppdatering. Åtminstone om man ska tro fantastiska Scillans matte, som säkert tror att jag skulle låta er sväva i ovetskap väldigt länge...

Fast ni är hemskt rara som bryr er så mycket och som längtar så mycket. Väldigt uppskattat, men jag måste få retas lite jag med?

Space mår bra, hon äter som en flodhäst och gödslar lika bra som en armé av desamma. Tur att jag har bra skyffel i snön. De värsta är ju de som frusit fast...*äckelvarninng* Dem får man tina med vaten först till chokladbrungeggamoja. Urk!

Jag tror nog det kommer ta minst 3 dagar till innan det är dags. Ingen mjölk i syne och inga sega slemmiga flytningar. Bara att vänta. Men det gör mig inte så mycket den här gången för jag har ju min gula redan. Fin-gulan!

Och hör ni? Jag lovar att börja blogga så fort jag ser tecken på annalkande valpning och därefter kommer jag vara inloggad för snabb-bloggning under hela tiden. Låter det bra så?

Idag är det mellan 8 och 6 dagar kvar till beräknad valpning. personligen tror jag fortfarande att Space satsar på lördagkväll/natt. Hon ÄLSKAR att hålla mig vaken en hel natt för att sedan leverera sin små på morgonen efter. Desutom skulle det ju då innebära att jag skulle behöva se Melodifestivalen på lilla datorn istället för TV:n. Hon har säkert en sådan ond plan också!

Annars är allt lugnt här hemma och jag ska bara jobba idag och imorgon för att sedan kunna sitta ner lugnt och stilla med min vackra svarta labrador.

Kull 1 (med Duvkullans Spero) 4 valpar Mått 78 cm 3 dagar före valpning

Kull 2 (med Moormans Mackaw) 5 valpar Mått 90 cm samma dag hon valpade

Kull 3 (med Garronpoint Mole) 7 valpar Mått 88 cm på 60:e dygnet

Kull 4 (med Delfleet Hawk) 6 valpar Mått 89 cm 1 vecka före valpning

Kull 5 (med Brindlebay Bonus) ?? valpar Mått 84 cm 53:e dygnet

Hur kommer det då sig att jag faktiskt fortfarande tycker att något känns jätteknas? Uppfödarnerver suckar mina vanligtvis så trogna och förstående vänner. De hävdar att jag sjåpar mig för att det är den vackra svarta som ska ha valpar. Jag förstår inte vad de talar om. Jag? Nojig? Med den svarta? Inte då! Inte mer än att jag nästan ställde in bröllopet för att lilla svarta var sjuk....Inte mer än så.

Lilla Krokodil som är kvar här hemma har påbörjat sin rumsrenhetsträning. Inte det enklaste då termometern visar minus 13, men vi får kämpa på. Vårandarna vaknar iaf en smula till liv då man ser ut på strålande sol och de faktum att solen både är uppe och nere medan man faktiskt är uppe själv. Ljusare dagar, mer sol och nog så snart plusgrader för varmare vår. Jag lever på hoppet ännu en stund.

Har fått rapporter från valparnas nya familjer och allt verkar gå fint. Hoppas få lite fina kort så sakteliga. Är så trevligt att se de små växa! Dessutom får jag väl visa dem för Krokodil så han inte växer upp i tron att han är en minityrbullterrier, tax eller labrador. Snacka om personlighetsklyvning!

Hayley är numera en nakenråtta och matchar Annas bruna nakenfis Elmo. Eller åtminstone såg det ut som om det skulle kunna bli resultatet då vi drog av henne vinterullen. Herre gud vad hon fällde! Tack och lov att man är hundtrimmare och har tillgång till professionella redskap som stativförn, blsater och hydrobath. Ni andra får väl kämpa på med raka, karda och kam. Suck.

Space slapp bada, för tiden rann ifrån oss. Hon är säkert lika glad för det. Duscha gör hon ju varje dag ändå. Hon, jag och bullan trängs i duschen. Värsta mammagrisarna. Kul kombo-ord för just de två hundarna, tycker ni inte?

I helgen ska jag planera för stora nya marknadsföringsidén. Det känns kul att kunna satsa ännu lite mer på företaget. Jag är faktiskt ruskigt stolt över det måste jag säga. Men nu ska jag plocka Krokodilbajs och ge barn mat, i just ovannämnda ordning. Allt gott och en trevlig helg till er alla!

Igår åkte lillpärlan Signe hem till Malmö med storebror Morris och matte Johanna. Det känns alltid lika fint att få lämna över en liten gråluding till ett väntande hem. Alldeles särskilt extra bra känns det förstås när jag vet att hon varit så efterlängtad och att storebror Morris alltid är lika pigg, glad och välmående. Stort lycka till Johanna med dina två små grå!

Imorgon blir det storrenovering av labradorer. Haylet fäller något alldeles kopiöst och Space ska få bli ren och fräsch in för kommande valpning. Alltså får mina lantlollor bli fräcka stadsbönor och hänga på in till trimmet imorgon. Hayley är van, men Space är inte alls särskilt förtjust i det hela. Hon längtar hem till sin hundgård.

Dessutom kommer unge herr Riven på frisering, så det blir rena Skybarmaffian att jobba med.

Fast vet ni en sak? Idag var det så ljuvligt skönt ute att Anna och jag funderade på att stänga tidigt och gå på långpromenad. Nu blev det inte så eftersom lillbullan inte kan förväntas gå på långpromenad. Jag orkar inte kämpa vidare med 14 kilo bulla i ryggsäcken.

Något är inte riktigt som det brukar med Space dräktighet. Det hela är mycket märkligt, men om det är något 20 år som uppfödare lärt mig så är det att: vänta är den bästa medicinen.

Hon har inte velat tappa all päls på magen som hon brukar, hon har inte satt riktigt med juver ännu och det sätt som hon växer på är inte riktigt som det brukar se ut. Hmmm... Men jag har känt små bebissparkar där inne, så om hon inte fått kraftig inälvsmask eller galopperande cancer så tror jag nog att det är en liten labrador därinne som övar jaktstart eller så.

2 veckor till ska vi hejda oss, innan vi får veta. Tja, eller faktiskt upp till nästan 3 veckor om hon bestämmer sig för att gå över tiden (vilket hon aldrig heller gjort) Hon verkar emellertid ha återhämtat sig från frosseriet med dottern och tigger mat lika ivrigt som hon gör allt annat.

Tjock-kossan min...*klappar mjukt på mjölvit nos*