Ja eller egentligen syftar jag bara på vädret. Jag skulle ju varit på en av de största bullterrierspecialerna med Bacon. Men av det bidde det inte. Det bidde en ny diger veterinärräkning istället. Hon kom in med blodet rinnande längs med hela tassen i torsdagskväll. Hela klokapseln avsliten på sporren och en bra bit av trampdynan lös. Man åker just inte någonstans med en hund som är alldeles groggy av smärtstillande och självömkan. Stackars Bacon, fasen vad rädd jag blev. Har aldrig sett en hund blöda så ymnigt förut!

Men men, hon läker ju iaf och vi får väl njuta av finvädret här hemma. Jag ska sanera hundrummet och göra det till Hayleys alldeles egna kupé. Fram med pallkragarna och allt det där andra. Jag längtar så efter labbebebisar, de är så fantastiska! Härligt känns det också att jag har så många fina hem som längtar och hoppas. Tyvärr har jag inte så stort hopp om att de skulle vara mer än 5 i den där magen. Men bara det är 5 fina friska valpar som Hayley kan sköta om så är jag själaglad.

Vi får säga grattis till Anna också. Hennes Puffa fick en kull med 3 valpar, 1 naken hane, 1 puffhane och 1 pufftik. Allt gick bra och idag ska jag smyga dit för att kika. Grilleftermiddag i Braås Park med Anna och Joppe står på schemat. Det ska bli hur mysigt som helst!

Igår ringde mobilen på jobbet. En ganska tyst röst tillhörande äldste sonen berättade att labbarna rymt. De hade rymt ur hundgården och trots letande stod de inte att finna. Jag får direkt en klump i magen. Hayley och Space har liksom inte små rymmarprojekt när det väl ger sig.

Mellansonen skulle vara snäll och gå upp til hundgården med middagskastruller för grovdisk och lyckades inte få grinden fullt stängd. När 2 buffliga labbenäsor trängdes och ivrigt slickade grytorna så puffades den ena grytan allt närmare grinden och med lite kraft i puttandet så gled grinden upp. Katastrofen ett faktum!

Mannen letade med bil, ungarna letade till fots i skogen. När jag väl kom hem letade jag i bil. Polisen meddelades, grannarna meddelades, alla meddelades. Vid en av rundorna mötte vi ett par på riksväg 23 som berättade att de sett två hundar men att det var länge sedan. Mörkret kom och inga hundar syntes till. Runt halsen bär ju mina två labbar ett läderhalsband med en bricka på med namn och telefonnummer. När telefonen ringde med ett för mig okänt mobilnummer steg hoppet.

Jodå, de var hittade. Smutsiga, trötta och helt dyngsura kunde jag hämta upp dem. Det var en oändligt trött gul gravidhund som klev in i bilen, medan svarta Space studsade in obehindrat. I bilen låg Hayley bara ner och skakade. Fort hem, in i en varm dusch med massage. Tork med varma handdukar och varm valpvälling i magen. Varmt sovrum och mjuka rena bäddar. Inpackade i all denna omsorg somnade Hayley gott. Space var mest märkbart irriterad på att hennes kvällsmat bestod av fjantig välling.

Idag var det en stel gul hund som ändå piggat på sig märkbart. Lite mer valpmat och en slurk välling slank dock ner och nu har hon åter snurrat ihop sig på bäddarna och sover igen.

6 timmar i skog och mark, minst 2,8 MIL sprungna och över 40 små fästingnymfer plockade. Antalet mil vi körde under vårt letande kan jag inte säga. Men nu hoppas jag att det vi verkligen kan få ut av detta är att barnen lär sig att ALDRIG öppna hundgårdsgrinden igen!

Vilken tjock mage!

Ingen markfrigång kvar alls.

Mycket ovillig fotomodell

Och kika på hur det såg ut för bara 3 veckor sedan

Och här såg jag redan att hon var dräktig...

Innan hon träffade Jack

När man väntar jaktlabbevalpar så får man många samtal omkring rasen, valpar och ens egen inställning till saker. Det är alltid trevligt att få prata med intresserade, oavsett om det innebär att de inser att de inte ska ha rasen eller om de tingar en valp. Jag tycker det är så otroligt viktigt att man skaffar jaktlabbe på rätt premisser. Det är viktigt för alla raser förstås, men om en bedlington hamnar i en familj som inte gillar pälsvård är det inte en lika stor katastrof som om en jaktlabbe hamnar i ett hem som egentligen inte har vare sig tid eller intresse för att arbeta med den.

Jag ska skriva ner vad jag tycker du ska veta om jaktlabben:

* Avlad i generationer med avseende på jaktlust, arbetsvilja och okuvlig vilja att vara till lags. Det här är det absolut viktigaste! Jaktlabradoren är ett arbetsredskap som vill vara just det: ett arbetsredskap!!

* Ett energiknippe som alltid ger sitt max. Du kan aldrig trötta ut en jaktlabbe med motion, den har fysik utan gränser och den tröttnar aldrig. Med en stark, smidig och sund kropp ska den kunna röra sig en hel dag i full galopp, simma snabbt och effektivt för att sedan lugnt kunna vänta. Järnkärna i en slank kropp.

* Arbetsnarkoman som trivs dåligt som egen chef. Jaktlabben vill arbeta och vägrar gå arbetslös. Ser du som ägare inte till att ge den en meningsfull sysselsättning så ordnar jaktlabben det själv. De har stor arbetslust, så projekten är stora. Ett plastgolv i köket kan gnagas till småbitar på en eftermiddag, om viljan finns. Kanalisera energin dit DU vill!

* Det här är ingen: jag-tycker-om-att-promenera-i-skogen-hund. Jaktlabben vill vara lös och röra sig, men den behöver vara under kontroll och man behöver inse att om man bara har motionssällskapskrav så bör man välja annan ras. Det finns gott om härliga raser att välja om man bara vill ha en hund att ut och röra sig med.

Min uppfattning är att showlabben är en betydligt mycket bättre lämpad hund för en aktiv familj. Den kan hänga med, den är snäll och glad och kräver inget större av sin ägare. Jaktlabradoren är en formel 1-bil om man jämför mot showlabbens trygga Volvo v70, oavsett om du väljer turbomodellen. Showlabben är en trygg vän, ett trevligt sällskap, en lojal gårdvar men inget för den som vill satsa på avancerad lydnad, krävande hundsport, aktiv jakt eller någon aktivitet som kräver 100% vilja och styrka att lyda och samarbeta med sin förare.

Vill du ha jaktlabbe? Klart du ska ha det! För vilken annan hund ger dig just 100% i alla lägen? Vilken annan hund försöker förutse dina förarmissar och kompenserar själv? Vilken annan ras kan apportera i tung terräng, simma säkert, vara tyst och passiv för att avsluta dagen med att spåra upp skadskjutet vilt? Och vilken annan hund kan du se i ögonen och bara möta mild, vänlig, riktad intelligens med allt fokus på dig och ert gemensamma arbete? Ingen.

Jaktlabradoren är värd all tid i världen, för träningen är rolig, den ger mersmak och tillsammans blir er tid tillsammans oändligt värdefull och ett robust kamratklister som gör din jaktlabbe till drömhunden. Visst är de värda det????

Som tidigare meddelats så är jag en stor fototjuv. Jag tillhör människorna som inte ser några problem i att människor ser mina bilder, gillar dem och snor dem. Fint, då har jag glatt någon. Jag brukar försöka låta bli att sno andras bilder om de lever av att fotografera etc, eller så frågar man snällt.

Idag frågar jag vare sig snällt eller ber om ursäkt. Anna - min mästerfotograf - har idag fullständigt bildbombat mig med fina bilder från vår vårpromenad i Braås.

Hon är för himla söt min lilla vita pärla och kaxig som få. Tur att herr Brun vet hur man tuktar dumma minigrisar. Bacon gjorde som vanligt...hon surade. Tänk vad hon ska uppskatta en hel påskhelg med bara Matte och Hon. Belgien hägrar!!! Fast lite ont i magen får jag över att behöva köra själv, utan Anna eller Man. Men men.

Hayley har lapat sol på sidan hela dagen, så kanske har hon blekt någon av sina kommande barn från svart till gul? Eller blir de solbrända från gula till svarta? *klurar*

 Många vägrande kommentarer har jag sagt, men jag får falla för grupptrycket. Nu på FB som alla andra. Jag fattar mindre än hälften så hjälp mig....

Jag kommer att sakna min kollega och vän kommande vecka eftersom hon ska ha kinesvalpar. Fantastiska pepparkakan Elmo ska bli morfar och pappa är en väldigt rar hane med härlig utstrålning, Lukas på kennel Yrar. Jag hoppas så otroligt mycket att Anna får det hon önskar sig, en brun puffkille eller en brun nakentik tror jag står högst på önskelistan.

I vilket fall som så håller vi alla tummar och kan inte vänta på att få komma och tjuvkika på valpar.

Dessutom så har jag bokat höstens event: 2 veckor i Spanien för moi!!!! Välkommen Anna-Greta, Maria, Ulrika, Jenny, Anna och Lina!!!!

Allt är bara fint här hemma. Fast jag tycker nog att Hayley har omfördelat sin mage litegrann. Från stinn korv till mer hängig ballongmage. Men det är klart det är också bara 2 veckor kvar nu. Jag hoppas att alla läsare tar chansen att gissa på antalet valpar i min omröstning här till vänster *pekar*

Personligen skulle jag säga att som insidertips så skulle jag inte gissa på allt för många. Jag gör väl som vanligt: chokladkakor till dem av mina läsare som prickar rätt antal valpar med rätt kön och rätt färg. Dvs om du gissar på 8 valpar och vill ha chansen att vinna en chokladkaka, så måste du skriva in i kommentatorsfältet här under hur du tror att fördelningen ser ut. Exempelvis 4 svarta hanar, 2 gula hanar, 1 svart tik och 1 gul tik.

Vi har börjat med tre fodergivor per dag nu, hon verkar må illa av för stora mängder mat och så har vi ökat på kalkmängden i fodret för att ge bästa möjliga chans till bra valpning och digivning. Nästa vecka ska vi plocka fram valplådan och låta Hayley få göra sig bekant med denna. Jag har ju det lite finurligt ordnat här hemma, i det angränsande rummet till köket har hundarna sitt eget krypin med egen utgång till en liten rastgård. När vi har valpar så har tiken alltså möjlighet att bo helt själv med fri utgång och då valparna blir större så kan de knalla ut och in som de vill. Det brukar underlätta vardagen som bajsmockande hunduppfödare avsevärt. Plus att det ger möjlighet för tiken att hänga med i vardagen men i egen miljö och vi kan lätt hoppa in och gosa med valpar.

Nu ska vi ut på morgonpromenad, även om det fortfarande är gråmulet så hoppas vi på en fin dag.