Jag skriver mina inlägg allt som oftast i egenskap av uppfödare. Jag har ju varit det rätt länge nu och mycket av det som rör mina tankar kring hundar är ju just uppfödarrelaterat i form av avel, prov, organisation och utvärderingar på olika sätt. Det är ett enkelt sätt att angripa alla problem på, att granska dem från sin egen sida. DET är alla oftast väldigt duktiga på och inte kan man klandra oss människor för att vi tar den approach som är lättast för oss, nämligen vår egen Men det kan också vara nyttigt att granska saker från andra vinklar, för man får inte glömma att jag inte alltid ÄR uppfödaren - jag är ju också valpköparen och om jag nu är en sådan uppfödare som köpt in valp på länge så får jag väl helt enkelt försöka se det från andra sidan. Det är en nyttig övning.

Uppfödare handlar med valpar, valpköparen har det enda gemensamma med dig som uppfödare att den handlar en valp av dig. Många reagerar starkt och säger att det är helt annorlunda än att sälja bilar, men är det egentligen det? Folk kollar upp noga vilket märke på bil de vill ha, de kollar noga på bilen och kikar på besiktningspapper, handböcker och ifyllda reparationer/kontroller och slutligen skrivs det långa kontrakt mellan de två parterna. Det verkar vara en betydligt bättre grund för ett lyckat köp än det våra valpar får i många fall. Jag skriver våra för att visa att dessa hundvalpar är såväl köparen som säljarens ansvar. Man skulle förstås önska att det fanns bara goda säljare och goda köpare, men så ser ju inte världen ut.

När slutar valpen vara uppfödarens och när blir den en del av sin nya familj? För mig är det enkelt: jag har inga valpar. Ingen av de valpar som fötts hos mig har känts som mina, när jag sparat en valp har den först vid beslutet blivit min, innan dess var den EN valp. Rent juridiskt är det uppfödarens valp fram tills dess att handpenning erlagts och kontrakt skrivits, då är valpen köparens. Det finns inga eller extremt små möjligheter för en uppfödare att bryta en med handpenning tingad valp där köpeavtal skrivits. Kanske är det därför som allt färre uppfödare tar handpenning, för de facto är det så att handpenningen bara är till valpköparens favör. För i 90% av fallen så blir det så att SKK rekommenderar att man lämnar handpenningen åter om valpköparen drar sig ur...Kan vara något att tänka på eftersom du kan försöka dra dig ur en bilaffär där du lagt handpenning och tro att du ska få den tillbaka, hahaha.

Valpens namn bestäms av uppfödaren. I stamtavlan menar jag då och inget annat. Nog finns det uppfödare som dessutom senare ger valparna i kullen kallasnamn, men jag tror att de flesta uppfödare frågar sina valpköpare om vad den nya hunden ska kallas och kallar valpen efter det, eller så heter den ingenting alls fram tills dess att den nya familjen är bestämd. Jag ger inte valpar namn om det inte är så att de stannar kvar hos mig efter 8 veckor eller att de blivit så att säga strandsatta av en tilltänkt köpare som dragit sig ur, då vill jag byta namnet. De flesta uppfödare accepterar snabbt den nya familjens namnval, vilket förstås är det rimliga. Tänk om bilhandlaren bestämt att du inte fick byta registreringsskylt på bilen eller sätta din egen företagslogga på sidan?

Valpens skötsel och uppfostran har givetvis det nya hemmet ansvaret för. Uppfödaren har möjlighet att påverka detta bara genom en god kontakt med sin valpköpare. Vissa valpköpare köper sin valp på samma sätt som man kan köpa en bil, man kör därifrån och vänder sig sedan till en bra bilverkstad om något går sönder. Uppfödaren kan känna sig frustrerad över långtgående veterinärbesök, bristande pälsvård, omständiga träningsmetoder utan resultat eller vad det nu månde vara. MEN valpen/hunden är inte uppfödarens och man kan bara nå fram genom att ha en hållbar relation med sin valpköpare. Genom att ställa orimliga krav om deltagande vid röntgen, MH, hälsotester, utställningar eller vad det nu månde vara så gör man faktiskt fel i mina ögon - man har som uppfödare inte rätt att KRÄVA något alls. Man kan be och man kan önska, man kan tala om dessa önskemål vid kontraktets upprättande och man kan försöka lirka men vill inte valpköparen så vill den inte. Trist, men då måste man inse att det är min kommunikation som uppfödare som brustit eftersom mina valpköpare inte vill hjälpa mig nå fram till de mål jag ställt. Även om man som uppfödare blir frustrerad och även om man upplever det som att valpköparen är svår att hantera. För visst får du lackera om din nya Lotus till rosa med gula prickar om du vill, eller låta Volvon rosta ihop.....

Valpens sexualdrift bestämmer också valpens nya familj över. Det är valpköparen som beslutar om hanhunden ska kastreras eller om han ska få gå i avel och om han ska gå i avel till vilka tikar. Det är valpköparen som bestämmer om de vill att tiken ska få valpar hemma hos dem och vem som ska få bli pappa i så fall. Jag förstår att det måste vara oerhört frustrerande att se sin lovande stjärna bli mamma till en blandraskull med en dogo argentino vid 19 månaders ålder eller om hanen man sålde med så stora förhoppningar kring blir kastrerad vid 9 månader. Men vet du? Det har inget med dig som uppfödare att göra. Bilhandlaren kan inte hindra sin köpare att göra en streetracingcar av sin Skoda Felicia eller om den vill köra folkrace med den nya mercan. Så är det bara.

Valpens liv och fortsatta hem är också ett beslut som valpköparen fattar själv slutligen. Om valpen inte längre kan bo kvar i sin familj så kan man hoppas att man blir kontaktad som uppfödare. Man kan hoppas att när den dagen kommer då hunden ska till andra sidan regnbågsbron att det finns en ägare som hör av sig till uppfödaren för att berätta. Visst är det djupt tragiskt att höra om 2 år gamla hundar som avlivats av luddiga skäl, men beslutet låg hos ägaren.

Det betyder alla ni där ute att rätten till en valp övergår till valpens nya familj då kontraktet skrivs, efter det är uppfödaren bara en människa som kan be att få vara en del av valpens liv och vedermödor. Det är då kontakten mellan valpköparen och uppfödaren blir av verklig betydelse - inte för valpköparen utan för uppfödaren. Kanske gör det här det extra tydligt för er därute som, liksom jag stundtals är valpköpare varför uppfödare är så knepiga med frågor och funderingar då de ska sälja er sina valpar. Men min största uppmaning ligger faktiskt till mina uppfödarkollegor: valpen är inte din, den var egentligen aldrig din. Den var en handelsvara och du kan inte hävda emotionella band till någon annans saker som bäring för att döma människor för deras brister eller handhavandefel! Jag kan inte hindra dig från att känna så (om du nu gör det), men du kan hindra dig själv från att agera på det!!!! Du kan bara finnas där i valpens liv om den nya familjen låter dig, så ta till vara på dina valpköpare och våga lita på dem - det är det enda du faktiskt kan göra.

Mitt allra största tack till mina valpköpare för att jag får vara en del i era hundars liv och till er som valt att köpa er hund hos mig men som sedan funnit en egen väg i hundägandet skickar jag ett varmt lycka till.

 

Mallan

26 oktober 2011 10:09

Bra skrivet, Hanne! Så sant så sant, därför är det just otroligt viktigt, för att inte tala om vettigt och lönsamt att ha en bra relation.

http://madaddi.blogg.se

Hanne Winninge

26 oktober 2011 11:12

Mmmm.

 

Christina

26 oktober 2011 21:30

Som vanligt har du ett intressant och välskrivet inlägg. Ibland kan jag dock känna att det ställs väldigt orimliga krav på uppfödaren. Det är klart man ska ha en relation, ge tips och råd men som du säger är man mer än uppfödare, man måste också ha ett visst privatliv, mest för barnens skull. Man kan ha ett jobb att sköta och man kan också bli sjuk. Det är lätt att känna sig otillräcklig när valpköparna vill ha hundpassning över jul, privatträning över en helg, prata personliga problem i timmar, vill lämna tillbaka en ouppfostrad hund inom ett dygn etc. Vad jag menar är att när det handlar om en relation så är den ömsesidig och det viktigaste är nog att man bryr sig och försöker göra det bästa möjliga för så många som möjligt och givetvis i första hand det bästa för valpen/hunden ifråga. Och du har helt rätt att jag som uppfödare egentligen inte kan kräva någonting som inte finns med i SKKs köpeavtal.Återigen relationen måste vara ömsesidig!

http://socialahundar.blogspot.com

Hanne Winninge

27 oktober 2011 06:50

Jag håller helt med dig Christina. Jag är en ganska distanserad uppfödare till min läggning, så jag upplever inte direkt det du beskriver själv men har förstått att det kan vara så för många av er andra. Jag vill gärna ta dina tankar till ett annat blogginlägg, om det är okej?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När man som uppfödare planerar en kull så är ju huvudsyftet att man ska få valpar, men bakom valet av vilken hane och vilken tik som ska användas är lite mer utförligt än att man bara väljer på slump. Jag tänkte jag skulle berätta lite grann om hur j...

Det börjar ju som bekant arta sig till valptider här hemma i huset på landet. Ayla har nu gått 4 veckor och Jenny som är hennes fodervärd rapporterar flitigt att man ser en liten putmage och att hon inte riktigt ännu vågar säga säkert att hon är dräk...

Det var länge sedan jag skrev i bloggen , det ska medges men jag hoppas i alla fall att den långa skrivkrampen lagt sig och att jag kan fylla bloggen med blandade inlägg igen.     Kloka Ayla som valp   Vi kan väl börja med det allra roliga...

  Bacon är en värdsvan resenär, vi har rest många mil ihop och jag har en stor trygghet i hennes mentalitet och hennes stora personliga trygghet. Hon bryr sig föga om ifall resan går via 20 timmar i bil till England och Cruft's eller via 3 timmars...

Vi var i Tyskland i helgen, jag och underbara lilla B. Givetvis var det show som stod på schemat och den här gången på Westfalenhallen i Dortmund. Westfalenhallen ligger mitt inne i Dortmund och har den stoooora fotbollstadion Signal Iduna Park som g...