TerrierDerbyt 2011 gick av stapeln i Jönköping, närmare bestämt i C-hallen på Elmia. Det är om uttrycket tillåts en jävla skithall. Åtminstone om man ser i hundutställarsyfte och om arrangörerna inte tänkt på att underlaget är fullständigt glashalt. Inga mattor, pyttepyttepyttesmå ringar (helt i onödan) och finalringen var bara ett skämt. Att vinna BIR på TerrierDerbyt är en stor sak för alla terrierfans, här ses vinnaren oftast av så oändligt många fler kunniga, intressserade och insatta domare att det är rena who's who vid ringside.

Under bedömningen av bull- och minibull satt såväl Karl-Erik Johansson, Kenneth Edh som Hans Rosenberg direkt vid ringside och följde bedömningen. Vår domare Patric Cederlöf hade sålunda rejält med press på sig, Han fann sin vinnare i miss Bacon som blev BIR. Jättestolt och glad blev jag över den fina kritiken och med det faktum att Patric själv haft minis och är en erfaren bulldomare, utifrån staff och amstaff så värderade jag det här BIR:et extra mycket.

Vi valde att vänta tills finalerna, BIS-domare Birgitta Hasselgren har ju gett Bacon BIR innan. Anna och jag hann göra köpcentret A6 också innan det var dags. Döm om min förvåning när finalringen är mikroskopisk och att BIS-domaren inte förhandsgranskar en enda av hundarna innan. Miniatybullterrier placeras ofta långt bak i terriergruppsammanhang då man ska gå in i gruppen, vilket i det här fallet betydde att vi fick visa rörelser ungefär 10 meter. Alla de små kortbenta raserna hade ännu mindre sträcka att visa sig på. Sedan fick vi stå vid ringside i 2 minuter medan hon plockade ut 10 finalister. Summa summarum, vi blev inte utplockade vilket var helt okej, TerrierEliten var ju där! Men att inte ens känna att man blev uppskattad och sedd var verkligen helt uselt! Inga ringar för rörelser, inget underlag för rörelser och så en domare som inte ens förhandsgranskar....Njaaaa, bättre kan ni TerrierKlubben!!!

Däremot förstod jag att det varit bra konferensdagar och jag inser att det är otroligt givande för domarkollegor att få specialpresentationer av raser och att kunna få tillbringa dagar med att förkovra sig i just terrierraserna. Hoppas bara att man tog till vara den extrema specialistkompetens som rasklubbarna besitter i just de enskilda raserna. För vilka vet bättre vilka problem som finns i rasen än just uppfödarna i det aktuella landet?

Jag hann med att kika på bedömningarna på bedlingtons, det var en ganska öppen affär och den stora behållningen var att domaren valde de två elegantasta hundarna till BIR och BIM. Men vad är det som händer med den här rasen? Ja, herre gud, jag mötte flera av dem utanför och trodde det var petdogs på väg in för besök. Skick och presentation var verkligen inte på topp alla gånger, men vem är jag att gnälla - det var ju därför jag slutade. Min favorit visade sig vara ett barnbarn till min egen Riven, så föga förvånande där.

Nu får vi ladda batterierna ett tag till, innan vi helt kan skriva The End för utställningsåret 2011.