Jag fick ett samtal i fredags, Kakas husse mår inte väl. Tillsammans har han och matte Ingrid gett Kaka ett så fint hem, fyllt av kärlek och omtanke och jag har verkligen kunnat ge Kaka det där hemmet alla hundar förtjänar. Nu är det tid för Kaka att få ge lite tillbaka av all den kärlek och tro som matte och husse investerat i henne. Jag hoppas och tror att ni ska kunna få någon kraft och tröst ur Kakas vackra ögon och trygga väsen. Mina tankar går allra mest till matte och med en sista hälsning och ett ödmjukt tack till husse Villy för att ni låtit Kaka få ett hem hos er.

Man blir aldrig fullärd som uppfödare, inte som hundfrisör eller mamma heller, men det hör just nu inte till saken. För första gången har jag bestämt mig för att progesterontesta en hund. I vanliga fall vet jag på ett ungefär när tiken skall paras, på bedlington runt 14-16:e dygnet. Men med Space har det varierat ganska mycket och eftersom jag nu inte kan lämna tiken hos hanen, så vill jag vara säker på att jag får ihop det på ett bra sätt.

Dessutom är det ju en bra erfarenhet att göra på hemmaplan och inte stå där som en nybörjare när man verkligen behöver förlita sig på det (en tilltänkt hane bor ju som bekant i Kroatien) Sålunda provar vi. Jag vet att det skiftar oerhört mycket hur snabbt en tik stiger i progesteronhalt, allt beroende på löplängd etc.

Just nu är Hayley på dygn 10 och sålunda alldeles för tidig att para. Jag tror själv att onsdag/torsdag borde kunna passa, men vi får se vad testet säger. Måndag har jag iaf planerat in för en liten första premiär (reservdag för ångestfyllda uppfödare som inte vill missa höglöp)

Visst finns  det massabra sätt att själv bedöma sin tiks mognad utan att blanda in veterinär:

1.) Blodet ska vara tunt och jordgubbsrött

2.) Tiken ska vara väl svullen i vulvan och lös i mellangården.

3.) Tiken ska vika undan svansen vid beröring

4.) Hanar i närheten ska visa tydliga tecken på att vilja bestiga och tiken ska svara med parningsbeteenden.

Bra sätt allihop, men föga vetenskapligt. Jag tänker prova vetenskapen den här gången och se om den slår erfarenheten på fingrarna. Ett spännande empiriskt test och med enkla svar: många valpar, få valpar, inga valpar.

Tjupp, tjupp. Dags att jobba.

1. Köpa en nya dator. Nu har grafikkortshelvetet gett sig för sista gången, det vill jag lova. Jag vill inte ha någon avancerad grafik, jag vill inte ha en snabb speldator, jag laddar för helvete inte ned film från nätet. Jag vill ha nya Officepaketet och en fungerande stationärdator. Gah!

2. Köpa nya skor till grabbarna Bus och Grus. Vinterns vedermödor sitter i och med ständiga bad i ån med kängorna ser de numera ut som om de kunde vara med i Nordiska museets senaste utställning.

3. Skriva ner riktlinjer för kommittéarbete. Sällsynt långdragen process, kan möjligen bero på att jag inte ens kan förmå mig själv att uppbåda något engagemang alls i frågan.

4. Köpa en vacker snygg och STOR skrivbok för mina egna tankar. Nej, nej, inget gulligt i scrapbookstil. En stor smart fotoalbumsliknande grej, jag ser framför mig en med ett häftigt foto av körsbär utanpå.

Jo och så var det jobbet också ja. Dags att sticka!

Jag ska skriva synopsis. Hade inte ens en susning om vad det var innan jag googlade det. Men tydligen är det det som jag ska göra. Skriva synopsis alltså, inte googla på ordet.

Undrar hur man gör? Undrar vad man ska ha med? *gnager lätt på favoritpennan*

Äsch, jag gör väl som jag brukar och börjar helt enkelt. Hur svårt kan det vara?

Terrierklubbens utställning i Sollentuna har verkligen dragit fullt hus då det gäller bullraserna. I och för sig inte särskilt märkligt då vi faktiskt har en minibullspecialist, domare Helen Tonkson-Koit(kennel Mooncrafts) från Estland har 25 bull och minibull anmälda för sig och till det 72 staffar. Klart det blev överfullt i ringen. Sålunda flyttade man raskt 14 staffevalpar och 4 minibullvalpar. Det betyder att Yihoo får bli bedömd av Tom Hehir istället. Honom provade vi ju på i Finland, så vi har iaf en aning om vad han gillar.

Lilla Yihoo fick igår sitt vecko-bad med tillhörande manikyr och pedikyr. Det är hon numera riktig stjärna på. Sedan blev det mätning och vägning. 8,3 kilo och 32 cm är lilla fröken Vit-skit-bit-och-skrik nuförtiden. Kanske bör hennes ramsa också kortas ner en smula. Hon skriker faktiskt inte så mycket längre, men hon bits! Otäcka valptänder är på väg ut och vi längtar till hon är färdigbytt!

Jag ser fram mot att få ha smått i huset igen. Förra labbekullen blev ju bara en kille, visserligen en hejdundrande fin Hasse, men ändå. Den här gången hoppas jag att vi kan få till en mer rejäl kull. Hayley ska progesterontestas under torsdagen för att se vilka dagar som kan vara bäst lämpade för att besöka kavaljeren i Skåne. En spruta för att motverka herpessmitta ska veterinärbesöket också innebära. Vi vill satsa allt på att vårens valpkull ska få bästa start.

Tänk så mysigt att få ha en hel lång sommar med sin valp. Och vilken tur jag har som kan få njuta av valpar i sprudlande vårgrönska med alla möjligheter till att utforska omvärlden och öva rumsrenhet.

Äntligen löper lilla fina fröken gul, alias Gulia, alias Hayley men med rätta namnet Skybar Dekadance. Och vi har ju redan hittat tokstilig, toksmart samt lång och mörk främling för henne att ha en eller ett par dater med. Hayley är inte ett dugg modest utan går direkt på third base. Dessutom spelar hon helst på bortaplan, så ett par resor ner till Skåne får det nog bli.

Labbevalpar - det är underbara saker det!

Hayley som liten knodd...

Ser fram mot att uppdatera hemsidan med dessa planer.

Ingen text idag, bara foton på det bästa som finns: mina minibullor.