kennelskybar

Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Hanne Winninge - 25 juni 2011 19:34

Det är de sista dagarna jag får njuta av min fina F-kull. Jenny var här och fotograferade sin Ayla och de andra.


               

Av Hanne Winninge - 23 juni 2011 06:29

Igår kväll packades alla valparna in i bilen för avfärd mot veterinären. De lät en hel del vill jag lova, men vi klarade oss utan kiss-,bajs- eller kräksolyckor. Mycket mycket bra! Det är härligt att ha valpar som är på så god väg mot rumsrenhet. Fri tillgång til rastplats och lagom varmt väder har verkligen varit toppen vad valparna anbelangar. Att jag inte har kvar en enda växt mer än thujan, kanske inte precis kan läggas på pluskontot, men vad fasen.


Idag blir det baddag för mina små, de luktar allt annat än gott och jag tycker nog att mina valpköpare kan slippa lukten av gammal hundgård, smutsig päls och lerbad. Men det ska vi nog råda bot på. Sista avmaskningen är också gjord och nu är det bara de där hemmen som ska till. Gizmo är först ut, sedan följer Billy, Skarv, Ayla och Bosse.


Jag kan inte annat än att glädjas åt nya fina valpar till fina hem och tacka de väntande hemmet för lånet av deras nya familjemedlemmar de första 8 veckorna. Det är så JAG ser det. Jag har fått chansen att låna deras valp, att ge deras valp en fin start i livet och om jag har tur får jag fortsätta att få små glimtar av hundens liv. Det är inte MINA valpar - jag har ingen rätt till dem efter att de har fluttit, jag har ingen rätt att ställa krav och domdera. Jag kan inte hoppas på annat än att mina valpköpare vill hålla kontakten med mig - för att de var trygga med mig som vårdare av valpen, för att de ser möjligheter till att kommunicera och ha dialog med sin uppfödare, för att de är stolta över sin valp och vill låta mig få vara en del av det hela.


Så lycka till i livet min fina starka F-kull, låt oss hoppas att ni besannar en massa drömmar, får springa en massa fria mil, ger oändligt med kärlek och får lika mycket igen. Jag önskar er en god hälsa, en sprakande mentalitet och ett långt lyckligt liv tillsammans med era failjer. Och välkomna tillbaka på besök och träning, för bus och för stoj. Lev starkt - lev länge!

Av Hanne Winninge - 19 juni 2011 10:37

Först och främst så ha jag blivit moster till en söt liten systerson. Vi hoppas förstås få se underverket nästa gång vi beger oss till huvudstaden - men får önska grattis från Småland så länge.


Sedan har hela juni ett fullständigt horribelt schema då det gäller jobbet. Alla hundar vill bli sommarfina, studentfina och en av mina favoriter: fina för att kunna åka till Öland. Undrar om det finns en skönhetstullkontroll där som jag missat? Eller är jag kanske naturligt vacker? Hur som, jag fann två gråa hårstrån på min skalp och konstaterar att de 40 hägrar. Jag tänker bära mina gråa med stil - jag är inte rädd för mitt åldrande. Till sinnet blir jag nog knappt äldre än de 20 antar jag. Eller så slår väl senil demensen till och jag går helt i barndom - tur att jag hade en rackarns trevlig en i så fall!


Hemma har dotten fyllt 7 år och vi har firat med dunder och brak. Hennes allra egna första kompiskalas har också hunnits med. Prinsesstårta, smultrondryck och tonvis med godis borgade för ett säkert lyckat festresultat. Älskade Jonas tog hand om det hela - vilken dunderpappa han är!!! I fredags slutade barnen skolan och nu väntar dem ett långt härligt sommarlov. Ruben ska få vara ensam hemma för första gången. Hans sommarjobb är att socialisera valpar, ta hand om valphagen och klippa gräsmattan. Barnarbete det är bra saker det! *skrattar* Som lön har han en överraskning att vänta.


De 5 små liven på stappliga valpben har blivit 5 varulvar med röstresurser och mormor Space får börja ta i med hårdhandskarna i sin uppfostran. Bullterrierna saknar som vanligt vett och springer rakt över/genom/på såväl fyrbenta som tvåbenta. Ett par kort som visar deras oförmåga att gå runt saker kan kanske vara på sin plats.


   

På onsdag väntar veterinärbesiktning, chipmärkning och vaccination, samt den första bilresan. Allt gott till er där ute i sommarvärmen!!! 17 dagar kvar till Paris för oss som längtar till årets WDS!

Av Hanne Winninge - 14 juni 2011 07:02

Lilla fröken brindlegris for till Norge i helgen för att delta i Norsk Terrier Klubbs dubbelutställning i Jevnaker (5 mil nordväst om Oslo). Med sig hade hon lilla fröken vit-skit-och-bit samt mig, Ulrika samt hennes två bedlingtons. Det var en attans lång resa, som faktiskt höll på att ta knäcken på mig. 2 timmar i bilkö i Oslos tunnlar med 35 grader varmt och 90% luftfuktighet. 2 timmar för 18 km!!!


Nåväl Grand Hotell i Hönöfoss var kanske Grand på 1950-talet, men blev ändock vår bas i detta dyra land. Fräscht rum och nära till utställningen gav ändå bra valuta för pengarna. Men tre trappor upp utan hiss var en pärs med 4 hundar och packning.


Lördagen bjöd på hällregn hela dagen, ringarna flöt omkring och jag fick krypa till korset och visa hund i jeans.


 


Bacon showade som vanligt och snattade hem ett storcert med tillhörande Bästa tik och BIR för Maxwell King. Lilla fröken Vit var även hon en kalaspingla och blev Bästa valp! Dessutom blev hon utplockade bland de 6 bästa i BIS:et - lilla danskan min!


 


Lördagskvällen blev kinamat och massor av gott vin. Somnade helt ovaggade och njöt av ett svalt rum. På söndagmorgon kunde jag bara konstatera att det är otroligt skönt att inte ha pälsras längre. Ulrika fick fixa och trixa för sig själv medan jag packade ut. Frukost och sedan iväg 12 km till utställningen. Solen lyste och man kunde verkligen se hur vackert det är här!


 


Rasspecialisten Bill Lambert tyckte otroligt mycket om båda mina fina flickor och Bacon tog sitt tredje BIR för en rasspecialist i år! Helen Tonkson-Koit, Josef Schneider och Bill Lambert har alla älskat henne och med ett reservcert från Cruft's kan man väl säga att min randiga spindelgris Bacon har precis den där stjärnstatusen jag alltid sett i henne. Vilken underbar hund hon är!!!!


   

Lilla vita vinner trots sin storlek på sundhet, typ och ett fantastiskt huvud. Hur bra hon kommer att bli som färdig kan man bara ana ännu. Underbar liten charmgris är hon i alla fall och även om hon halvt gasade ihjäl oss på hemvägen så var det enkla mil hem.


Grattis även till Ulrika för norska cert på hennes hundar och Bästa veteran på stilige Elvis! Det blev en riktig roadtrip, har knappt hämtat mig än.

Av Hanne Winninge - 14 juni 2011 06:03

Det har blivit så lite tid till bloggande de senaste veckorna. Mycket på jobbet, Norgeresor, födelsedagar och så mer jobb. Jag får blogga i kapp lite tänkte jag och vilket ämne annat än valparna kan vara mer aktuellt. Så det blir en liten valprapport.


Igår var det sol och alla var ute och sprang på trädgården. Jag gjorde 5 stycken små blodspår med mat i slutet för de små. Sedan släppte jag dit dem i spårstartsområdet och bara kikade på vad som hände, ett par anteckningar blev det.


Billy var först ut. Han hoppade lite på staketet först för att komma tillbaka till mig, så jag klev över staketet och bara stod där. Ett par lekförsök med mig och sedan var det nyfikenheten som tog överhanden. Näsan i backen och han såg SÅ förvånad ut när han hittade blodfläckarna. Spåret gick bra och han smaskade i sig all köttfärs i slutet.


Skarv stod näst på tur. Han är alltid så uppmärksam på allt vad som sker, han tittade länge på mig innan han skuttade iväg. Jag tror sällan jag sett en så målmedveten valp, han löste uppgiften så enkelt. Maten var nästan inte intressant, bara om spåret fortsatte. Tur att jag gjort en ögleåtergång! Härligt driv i den killen.


Gizmo låter mest, är mest och vill mest. Han studsade omkring som en tok och det tog nog åtskilliga minuter innan han lugnat sig så pass att han kom på att jag inte ville leka, att syskonen kunde vara för sig själva och att det fanns en värld att upptäcka. Det är väl tveksamt om han spårade något alls, han studsade mest omkring och upptäckte spårslutet ungefär smtidigt som han släppte en gren han höll på att avverka.


Ayla var på ofogshumör. Hon viftade lyckligt på svansen när jag satte ner henne och rusade sedan snabbt ner till bäcken för ett uppfriskande lerbad. Jag tog henne tillbaka och hon såg mest sur ut, innan hon faktiskt upptäckte spåret och sniffade sig fram till maten. Mallig över detta spårslut lät hon sig infångas.


Sist ut Bosse-Bus. Han var nog rätt trött efter lek i trädgården så han fann spåret snabbt eftersom han praktiskt taget somnade på startfläcken. Blodet verkade dock riktigt spännande så det var med stor noggrannhet som han sniffade sig vidare. Står det dessutom mat i slutet då är Bosses lycka gjord. Villket matvrak!


Valparna är nu Dolda Felförsäkrade och jag har skickat in papper för registrering och nästa vecka blir det besiktning för de små. Har du meddelat mig vilken dag du hämtar? Veterinärbesiktningsintyget ska vara fräscht nog när du hämtar!!!

Av Hanne Winninge - 6 juni 2011 05:49

Här kommer lite bilder och så två filmer också.


Nike, Skybar Collateral gillar ju att simma... 



  Bosse åtar sig renoveringsprojektet: dra bort gammalt timmer!


Av Hanne Winninge - 5 juni 2011 16:14

Jenny kom med Nike och Dina för en lat helg med snack och kel med liten Ayla. Foton blev det och ni kan säkert förlåta att favoritobjektet var den egna Ayla?


               

Av Hanne Winninge - 25 maj 2011 20:55

Att vara uppfödare är en sann glädje för de personer som verkligen genuint älskar hundar, tycker om att möta livet i alla dess former och utfall. Det är en fantastisk glädje i att få möta de små knytt man planerat och önskat och kanske ligger den allra största glädjen i att möta den vuxna välfungerande hunden i ett älskande hem?


Hunduppfödarens lott är att utifrån bästa förmåga granska sina avelsdjur, se till sjukdomar och hälsoprogram, mentalitet och exteriör och därefter hitta två individer som tillsammans ska ge inte bara valpar utan också tillföra rasen något. Det är inte alltid så enkelt som det kan verka. Det finns många synvinklar och det finns många beslut att fatta, det är inte ofta som sanningen är svart eller vit. Gråzonerna blir vardagen för uppfödaren som ser på sina hundar, sina linjer och kan sin ras. Vilka saker behöver jag vikta till fördel för den kommande kullen? Vilka saker kan vara nog så viktiga, men ändå behöver sättas åt sidan just den här gången?


Att axla alla dessa frågor är den första delen av den post jag benämner som uppfödaransvar. Att ta reda på fakta, att begrunda dessa fakta och utifrån dessa fakta besluta om man ska genomföra parningen eller inte.


Uppfödaransvaret börjar med ansvaret över den genetiska biten och skyldigheten att ta reda på regler och föreskrifter samt att vara ärlig med de saker man finner i form av ärftliga sjukdomar eller annat. Men som så många andra saker, så tar det inte slut där.


Nästa steg är att se till att tiken och valparna får en bra uppväxt, med en bra miljö, med att avmaska och vaccinera, veterinärbesiktiga, id-märka och registrera sina valpar. Att ge bra mat, ta hand om klor och öron. Lära känna sina valpar och njuta av den 8-veckor långa tid som vi som uppfödare har chansen att träffa de där avkommorna vi längtat efter.

I samband med valparnas uppväxt kommer nästa del av uppfödaransvaret in: att finna ett lämpligt hem åt varje individ, oavsett kön, färg, ras eller ålder. ALLA valpar förtjänar att komma till ett hem som älskar dem, vårdar dem, fostrar dem och sköter dem på alla de sätt som just den specifika rasen kräver. Hur man hittar sådana hem till sina valpar skiljer sig oändligt mycket mellan olika uppfödare. Men spelar det egentligen någon roll om man annonserar på Blocket, i dagspressen, på ICA:s annonstavla eller Svenska Kennel Klubbens nya sajt KöpaHund.se? Det är uppfödarens insikt i den egna rasens krav på skötsel och aktivering samt uppfödarens roll att såväl förmedla detta som att läsa av de intresserade familjerna. Kan det tilltänkta hemmet erbjuda det man som uppfödare anser vara det nödvändiga för att ge just en valp från den här kullen, den här rasen osv? Att förvissa sig om att valpen får ett bra hem innebär inte att man som uppfödare ska rota runt i folks privatekonomi, familjerelationer eller annat. Det kan vara ett sätt att skaffa sig den nödvändiga insikten i om det blivande hemmet är rätt, men att ge korrekt information om rasen och dess egenheter är oftast ett bättre sätt. Det är inte rätt att till sina valpköpare berätta att rasen har liten pälsvård om man föder upp pudel, det är inte rätt att säga att en rottis inte behöver arbeta för att må väl, det är dumt att berätta för sina tilltänkta valpspekulanter för staff att rasen är lugn och flegmatisk eller att hävda att bullterriern är den ultimata hunden för 75-åriga Vera i Flemingsberg! Att uppriktigt berätta om rasens svårigheter och problem, att ingående sätta fingret på problemområden och unika särdrag för rasen är ett oerhört viktigt sätt att axla ytterligare en del av uppfödaransvaret. Var ärlig mot dina valpköpare om du är uppfödare! Var ärlig mot din uppfödare om du är valpköpare! Att undanhålla sanningar eller att framställa saker ur ett för en själv fördelaktigt läge lönar sig inte - valpens bästa måste sättas främst!


Valpen har nu fått ett noga utvalt hem och man har som uppfödare skickat en individ som bär på alla ens drömmar och önskningar. Mna har gjort allt man kunnat som uppfödare för att valpen ska få en bra start i livet. Men ditt uppfödaransvar slutar inte där! Även om du gjort ditt yttersta så har din valpköpare eller åtminstone din valp fortsatt rätt att kräva uppfödaransvaret av dig. Nu bygger din relation till valpköparen på ömsesidig respekt och tillit. Genom att vara lyhörd, ödmjuk och inkännande kan du får fortsätta vara en del av din valps liv! Genom attt vara ärlig och uppriktig i dina råd om skötsel och uppfostran kan du påverka utvecklingen för din valp till unghund och vuxen. Om du lyssnar och tar till dig, om du sammanställer och antecknar så kan en löpande kontakt med dina valpköpare ge dig en bild av hur kullen blev och vad du kan behöva fila mer på i kommande generationer.


Uppfödaransvaret kan också vara att ta tillbaka en valp som hamnat fel och ge den nya möjligheter att få ett bra hem. Det kan vara att lyssna på berättelsen om tråkiga veterinärbesök med dystra diagnoser som slutar på det allra tråkigaste av sätt. Det kan vara att försöka nå fram til den stökiga unghundens familj då det gäller råd om fostran och utveckling eller kanske att i samråd med tikvalpköparen komma fram till lämpliga kavaljerer.


Ditt uppfödaransvar sträcker sig livslångt. Du kan aldrig skriva bort det eller avsäga dig det, inte ens fastän det kanske kan tyckas lockande i svåra stunder. Kanske vill man hitta förklaringen till valpens sjukdomar i brist på skötsel, brist på uppfostran eller något annat valpköparrelaterat. Kanske har du rätt när du ser att det är just valpköparen som är orsaken till problemet, men det var ju faktiskt Du som valde familjen och som gav dem möjligheten att ta hand om just din valp. Svik inte valpköparen, valpen eller dig själv genom att inte axla ditt uppfödaransvar!


Alla uppfödare kommer någongång att drabbas av besvikelsen och nederlaget i att inte kunna nå fram till en valpköpare eller dess relation med hunden, oavsett om det rör hälsa eller mentalitet, fostran eller utseende. Det är enormt frustrerande och kan ge upphov till måmga timmar av grubblande och kanske rent av irritation. Men till synvende och sist vet du ju: uppfödaransvaret är ditt!


Hunduppfödare är ett känslomässigt engagemang i valpens liv, från planeringsstadiet vid AvelsData till det sista samtalet med en sörjande valpköpare. Men förhoppningsvis landar det däremellan en massa bevis på att dina val var riktiga: glada valpköpare, trevliga hundar, fina utställningsresultat, friska hälsoscreensresultat eller enkla vardagssaker som ett vykort från semestern, MMS:et från vardagslydnadskuyrsen eller hembesöket med de nybakta kanelbullarna och valpmyset.


Att vara hunduppfödare är inte alltid en dans på rosor, men våga ta steget ut och njurt av ditt uppfödaransvar: det är inte svårt eller otäckt men det kräver genuint engagemang och ärlighet för att bli bra.


Lycka till kära kollega och njut av dina uppfödardrömmar!!!!

Presentation


Välkommen till kennel Skybar och min blogg. Jag skriver om ditten och datten, mest om hundar och allra oftast om miniatyrbullterrierna Bacon och Yihoo. Fast jag föder förstås upp arbetande jaktlabradorer...

Fråga mig

22 besvarade frågor

Omröstning

Vad tycker du om de nya utställningsreglerna?
 Bra, lätta att hänga med på.
 Man får väl lära sig, men just nu är det lite krångligt.
 Jag saknar att de inte placerar 5 hundar.
 Varför inte ändra till FCI-regler direkt?
 Vad då är det nya regler?
 Excellent borde betyda att man fått CK...

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2013
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards