Space har blivit en päronformad boll. Det känns bra att veta att ha något att se fram mot när vintern bara vägrar att försvinna. Space ska ha smått, det är med all önskvärd tydlighet fastställt. Space är nämligen en svart boll med ett svart hål på insidan. Ner i det svarta hålet försvinner allt som kan kategoriseras som komposterbart, det innefattar vaxkritor, stulna råa potatisar, gammalt talgbollssnät, smulor, hundmat, kattmat, kattbajs och däremellan allt hon lyckas tigga till sig.

Det här kommer sluta med en medicinboll till hund och jag hoppas att alla människor som kan sitter hemma på sina kammare och håller tummarna för en massa fina Spacebarn, helst döttrar vad det verkar!

De gråa dunbollarna ska till farbror veterinären för besiktning och jag har idag skrivit ut valphandböcker till dem och börjat packa iordning valppaketen. Det är mysiga sysslor. Dessutom ska lille Krokodil får besöka en till ögonspecialist som ska ta sig en titt. Det känns viktigt att göra allt rätt för den lille och sörskilt nu när allt utvecklar sig så fint!

Anna var här med sina kineser i bus och stoj!

Se vad fina de är mina vackra labradortöser. Space med döttrarna Scilla, Nike och gula Hayley.

Nej, det är inte något som har med Space att göra och nej min gråhåriga Älskade är faktiskt bara 38 än så länge. Ska chokladen verkligen stanna här hos mig?

Så säg mig nu: vad stod siffran 42 för!!!!???!!!

Idag är alla de små 8 veckor gamla och på fredag åker Molly och Milo. Lilla Signe stannar ytterligare några dagar och lösningen för Krokodil ligger väldigt nära. Det känns skönt att ha väntande hem till sina valpar och Krokodil har verkligen varit en sällsam historia.

Han är idag helt obehandlad och har varit de senaste 6 dagarna. Inga droppar, inget ögonvatten, ingenting. Veterinär Eva Gustavsson tror att det skulle kunna h varit en tillfällig KCS orsakad av en virushistoria, nu hoppas jag att hon har rätt på den punkten. Det finns inget mer än väntan att göra, vid 6 månaders ålder kan vi få kvittot på om han faktiskt är lika frisk som alla de andra och det enda som hände var att han gav sin uppfödare "a good fright". Schirmers test är nämligen inte tillförlitligt på valpar under sex månader.

Men ni är för dåliga på att gissa! Ingen har rätt hittills, jag har fött upp 52 bedlingtonvalpar, Space har mindre än 42 dagar kvar nu och snön ...ja den skiten verkar vara här för att stanna. Nej fler gissningar mottages annars är chokladkakan min! Moahahahaha.....

42! Det är inte steg, som i Birgitta på Meadowlarks blogg. Hon går 17000 steg per dag. Jag gör vare sig det eller så få steg som 42. 42 är något helt annat.

Du kan väl ta och slänga in en gissning, så får vi se vad du tror det är. Pris utlovas! 200 gram Marabochoklad av valfri sort skickas till vinnaren.

Jag vet att labradår och låvar egentligen stavas med O men det struntar jag i. Min labradår har låvat mig alla sina år och för det kan man inte annat än vara så omtumlande själaglad att man faktiskt kan bli religiös för mindre.

Att ha en trogen vän, att ha en lacksvart hund vid sin sida, att titta ner i ett par kloka ögon (visserligen med den äldre hundens lätta blå dis) och veta att man har den allra bästa av hundar, det är inte alla förunnade. Men jag vet och för det är jag evigt tacksam! Space har lovat mig alla sina år och jag ska förvalta dem väl. Hittills har hon gett mig 7 och jag vet att hon lovat mig lika många till. Det måste hon!

Här vilar hon sig, väl placerad bredvid spisen....

Idag ska jag hämta ut stamtavlorna, men det såg rätt och riktigt ut på HundData iaf. Det är full fart inne i hundrummet. Bästa buset nu (förutom att terrorisera närmsta bror/syster) är att riva sönder alla tidningar till egen kiss och bajskonfetti. Party!

De är alla helt ljuvliga och det känns vemodigt att säga farväl till en ras som jag haft i snart 20 år. Men vilket farväl man gör när man får lov att njuta obehindrat av 4 gråa dunbollar!

Titta får ni se.