Space är hungern personifierad när hon är dräktig. Inatt tog hon sig för att plundra fruktkorgen. 7 oskyldiga kiwis fick sätta livet till.

Undrar om man blir hård i magen av alla pälsen?

De små krypen är nu snart 7 veckor, imorgon iaf. De far som skottspolar över golvet och nu har 2 av dem dristat sig till att kliva över kompostgallret, vilket gör att de nu får hela hundrummet för sig själva. Jag vill ju inte att de ska sakada sig när de flänger över gallret.

Gissa vilka två som klättrar som apor i träden?

Milo och Molly!

Vi har beställt veterinärbesiktningstid och SKK har skickat registreringspapprena, så nu kan ni se de små via Hunddata. På måndag kan jag hämta ut stamtavlorna och börja sätta ihop de smås foldrar. Ganska trevligt pyssel.

Då det gäller labradorerna så är Hayley just nu degraderad till privat pip och tuggleksak för bullterriern Bacon, medan mamma Space hänger sig åt sina mamaplikter. Dessa plikter sträcker sig numera till att ligga på soffan, stjäla mat och se präktig ut. Jaså skulle man kanske skriva dräktig istället?

God helg på er alla och välkomna hit imorgon Helena och gänget!!!

PS! Själv ska jag heja på Anders Ekborg i kvällen schlagerfestival...

Igår fick alla de små sina dolda fel och valpförsäkring. Vi använder oss av Sveland, det är ett "litet" bolag och man känner sig alltid väl behandlad och vi har aldrig haft strul med dem. Att deras juniorförsäkring är en av marknadens bästa gör att vi varmt rekommenderar dem till alla våra valpköpare.

Alla de små fick så fint följa med in i försäkringen, lille Krokodil med en not om KCS som hon skulle återkomma med skulle komma att innebära.

Dessutom hann jag med en crash visit hos pappa Foppa och hans lillebror Sudden. Foppa är en pärla, han blir så himla glad varenda gång han får se mig. *värmer uppfödarhjärtat* Så nu kan jag skicka in registreringansökan på de små. För tänk onsdagen den 17:e har jag beställt veterinärbesiktningstid för de små och på fredagen den 19:e åker Molly följt av Milo. Sedan åker Signe med mig ner till Helsingborg för att träffa sin nya kompis Morris. Lille Krokodil får stanna här hemma tills vidare. Hans nya medicin ska komma idag, så får vi se vad vi tycker om den.

Idag SKA! jag hinna med att klippa de små. Jag lovar.

Alla duktiga uppfödare pratar om att man runt 3:e veckan kan känna de små fosterblåsorna som ett pärlband. Man ska alltså kunna känna dem med blotta fingrarna. Jag har provat detta med alla mina tikar och aldrig lyckats. Jag har känt det på andras tikar, särskilt en vänninas settertik.

Men imorse kände jag dem på lilla Space. Hon stod alldeles avslappnad och hungrig (mer än vanligt alltså) och då kände jag dem. Blev alldeles överlycklig! 7 fina blåsor kände jag, fyra på hennes vänstra sida och tre på hennes andra. Hoppas att alla dessa små "blåsor" blir till fina små Flip*Spaceungar.

Fantastiskt vad glad man kan bli!

Här är dagens skörd. Kika lite extra på fina mamma Tindra som Elin klippt. Bacon är en bra lekkompis, iaf på andra sidan ett tryggt kompostgaller.

Tusen tack Elin för Tindras fina frisyr. Det där kommer du bli toppen på, bara att öva mer och mer. Bäst på jobbet tror jag det kallas! Jag tror säkert att sömniga Milo kommer vara mer i sittesse om 3 veckor då vi ses igen.

Marie, Björn och Thea var också här och kikade. Deras lilla Molly mus var snarare Molly Bus. Full fart i livet ända tills hon somnade sött på husses arm, trygg i förvissningen att hon var efterlängtad.

Det känns alltid skönt att ha längtande familjer som väntar på sina små och faktiskt verkar det som om goda nyheter närmar sig även för lille Krokodil. Men jag säger inget mer än så länge, men hoppas det gör jag så att tummarna kroknar.

Signe är ju redan välbesedd, via verkligt besök och film. Hon slappade mest idag under besöken.

Stort tack för finbesöken och välkommen åter!

Vi ska ju ha finbesök idag. Så givetvis ville valparna vara rena och fins då också. Alla de små är badade och torkade. Riktigt luddiga och väldoftande sover de nu på sin fäll. Att de fick ytterligare avmaskningsmedel hamnade nog inte på listan över deras mest önskade aktivitet, men så fick det bli.

Man kan alltså säga att nu är även insidan ren och inte bara utsidan.

Jag har fått en del frågor om och kring lilla Krokodil och hoppas att en av de två familjer som hört av sig ska visa sig vara just rätt hem för honom. Viktigast av allt är ju att man förstår hans behov av vård.

Nu ska jag åka och hämta Elin, det ser jag fram mot!

Som ni säkert ser så bidde det liksom ingen tid för fagra frisyrer i helgen. Men så kommer ju också blivande kollegan Elin i helgen, så hon kan säkert hjälpa till med de små, eller vad tror ni?

 Nyfikna skruttar

  Lilla Molly 

Milo ser olycklig ut.

Krokodil med sitt "sjuka öga"

Här sover vi...

Jag är ledsen att så mycket i bloggen kommit att handla om KCS och så lite om de fina friska valpar alla de andra är. Jag ser tvärmycket fram mot att träffa er allihop i helgen och tackar för den stöd och pepp jag fått från så många.! TACK!