De är så rara valparna. På morgonen är det full hals i valplådan. Mamma Tindra vill gå ut och få sin mat. Valparna vill ha sin mat. De äter med glupande aptit och efteråt ser de ut som uppsvällda tennisbollar. Efter en snabb avkissning på tidningar (Det är här jag brukar släppa ut mina valpar om vädret tillåter- med snöstorm utanför är det helt omöjligt!) så är det full körning på köksgolvet.

Igår upptäckte Milo att man kunde krypa under ett av köksskåpen och då skulle givetvis alla andra med också, så det slutat med att det såg ut som om jag hade en massa STORA gråa råttor under ett av mina skåp. Undrar vad Anticimex tyckt om det?

Det börjar bli dags att registrera de små och i helgen får vi fin besök. Då kommer Marie och Björn samt Elin för att träffa sina valpar. Har jag lite tur kanske jag kan locka hit Foppas familj och varför inte Tindras familj? Det hade varit kul att träffa er allihop!

Nu, ut i snöstormen med de andra. Bullan får stanna inne, hon är liksom lite frusen. Men ni kan få se lite kort på henne från nyåret. Är hon inte bara världens finaste?!

Igår fick jag mail från Scilla Jaktchampion och hennes matte. De ville bara meddela att Scilla med syskon nu hunnit bli 5 år gamla. Tänk vad tiden går. I samband med stormen Gudrun hade jag alltså en halvårsbebis och 4 nyfödda valpar. Herregud vad slitigt det var och skitigt. Skitigt var det allra värsta. När strömmen kom tillbaka efter 33! dygn var det första jag insåg när lyset tändes att huset var så infernaliskt skitigt.

Jag tror att det tog oss över 2 månader att få hyfsat rent igen. Allt eldande, inga dammsugare, inget vatten och begränsat ljus gjorde  verkligen allt kletigt, dammigt, flottigt och sotigt. Usch vad hemskt!

Men det blev 4 fina labbeungar iaf. Scilla-Bus-Zorro-Oskar har alla varit små glädjeämnen för sina ägare och en stolthet för mig. Vilken fin kull att få starta sin labbeuppfödning med!

   I slutet av december fick jag ett fruktansvärt samtal från Jenny som har Nike Spacedotter. Nike hade sprungit iväg och blivit påkörd av en bil. I akutfart till djursjukhus för behandling. Från början visste de inte alls vilka sakdor hon fått, men det stod klart att hon hade problem med att andas. Det blev en orolig kväll och natt för matte och uppfödare. Flera röntgenbilder senare visade det sig att Nke klarat sig undan med en liten spricka i bäckenbenet. Ordinationen blev vila och det har Nike nu ägnat sig åt. Idag var det besök hos sjukgymnast och hon ansåg Nike vara i fin form och nu kan hon få börja simma och komma i perfekt ordning.

Jag är så glad för Nikes skull och för Jenny. Ni har ju er SM-satsning och VM-satsning framför er. Vi är superstolta över er!!!

Här är Nike....

Det nyper bra i näsan så här på morgonen. Alla hundar får en liten egen privatkiss ute innan vi tar morgonrundan. Det får bli så när man har en digivande tik, en 4 månaders valp, en dräktig tik , en 10 månaders tös som ser ut att börja löpa när som helst och så den låååånga taxen.

Jag vill emellertid få i mig såväl en kopp te som borsta tänderna innan vi pulsar ut i vintern. Egentligen är jag riktigt trött på den här vinten, men det är bara att bita ihop ytterligare några veckor. Jag vet att det brukar vända runt den tiden då Space brukar få valpar.

Bra att ha en egen privat kalender att sätta "bondeåret" efter. Hon är fin min lilla späserräser! Jag kikade lite på hennes mage igår och funderade på vad som dolde sig därinne, men Space lät mig inte få veta något alls. Hon bara viftade sakta med svansen och hoppade därefter snabbt ner för att sno åt sig den sista biten på kvällsmackan.

När alla fått komma ut är det dags för droppar i Krokodils öga (vilket är det enda vi gör trots andra mer eller mindre aparta förslag från rena tokskallar!), valparna får sin morgon mat som de slukar med glupande aptit. Därefter får de sin tur på köksgolvet medan jag torkar upp kiss och bajs samt lägger nya tidningar.  Utmattade av spring somnar de gott i en stor varm hög på nytvättad bädd.

Sedan behöver 3 ungar väckas, kläs, utfodras med frukost och sedan är det dags för rask promenad med de stora hundarna innan de springer upp i hundgården. Om jag har tur sedan så finns det fortfarande varmt vatten till påfyllning av temuggen innan jag sätter barn plus bulle i bilen för färd mot skola, dagis och arbete. Ibland ÄLSKAR jag att vara en alldeles vanlig människa med ett alldeles vanligt liv, rutiner är bra saker för mig!

Space mår som en prinsessa här hemma. Hon verkar ta livet med samma fartfyllda attityd som hon alltid möter livet. Det enda som utgör skillnaden är ju att energin verkar sina framåt kvällen. Igår låg hon hela kvällen på soffan och ockuperade minst 2,5 av de 3 platserna.

Hon brukar annars finna soffan för varm, men inte nu.

Lilla frun verkar sålunda vara dräktig och om ytterligare ett par veckor vet vi med all säkerhet. Längtar efter en kull med buslabbar som nästan tar kål på en i gullighet och bajsproduktion. *s*

Valparna har idag fått ta sin första runda på köksgolvet. Det måste vara ett vidunderligt universum som öppnar sig och tacka fasen för att man måste sätta sig ner på rumpan och begrunda saker först. Sedan var det på stela ben med stor misstänksamhet som de fyra gråluddingarna bestämde sig för att härska över även detta universum.

Milo är en cool kille som inte backar för mycket men som hellre funderar än dra åstad med förhastade beslut.

Chili är den mest sociala av valparna, han gnyr högljutt och älskar att vara i famnen. Han överöser en med pussar och ett och annat kärleksbett.

Signe är kavatast. Mest framåt och en riktig queen bitch, Ingen sätter sig på henne. Hon har åsikter och står för dem till sista blodsdroppen.

Molly är den valp som har störst självförtroende och som snabbast utforskar nyheter i världen. Hon skuttar sig fram genom livet övertygad om att rörelse och handling är bästa lösningen i alla uppkomna situationer.

Lilla Chili är också den valp jag ägnat mest tid åt i den här kullen. Hans öga har inte varit helt bra och efter att ha provat med lite ögontvätt, ögonskölj och enklare antibiotikabehandling tog jag honom slutligen till duktiga ögonspecialisten Eva Gustavsson i Ljungby. Hon konstaterade att lilla Chili med största sannolikhet lider av något som heter KCS eller på enkel svenska: torra ögon. Det innebär att hans eget immunförsvar attackerar tårkörtlarna som då inte kan producera tillräckligt med vätska för att hålla ögat fuktigt. Det var en chock för mig att inse att en av mina valpar har ett medfött fel som innebär livslång medicinering. Jag hade ett låååååångt samtal med veterinären om olika behandlingar, prognoser, ärftlighet och livskvalitet. Tillsammans med henne och matte Marie kom vi överens om att Chili ska medicineras med ögondroppar som ska hålla ögat fuktigt men som också ska hjälpa tårkörtlarna att komma igång med produktionen. Efter stooooor hjälp av Anna på kennel Amazing Friends har jag också fått mer kunskap i sjukdomens förlopp och kunnat få enskilda råd av uppfödare på chinese crested (där KCS är mer vanligt). Uppfödarna där upplever att bara man får en bra rutin kring ögondropparna så har hunden inga eller mycket få besvär av sin sjukdom. Likaså har Chinese Crested Club valt att ta individer som drabbats av KCS ur avel och att inte göra om samma kombination iegn, men i övrigt kan syskon och föräldradjur användas i avel. Men jag anser det vara av stor vikt att alla bedlington terrier ägare, uppfödare och tilltänkta valpköpare får den information jag har. Med öppenhet kan vi kanske klarlägga hur sjukdomen ser ut på vår ras, för döm om min förvåning när jag får höra talas om att Chili inte är den första bedlington som drabbats. Snälla låt oss vara öppna med vårs sjukdomar, låt oss ha möjligheten att lära av varandra och utnyttja vår kunskap utan att peka finger eller smussla bakom ryggen.

Chili är och förblir en underbar liten kille som matte Marie har fattat beslutet om att hon vill ha trots hans sjukdom och trots den livslånga behandling han kommer att behöva ha. Vilken kärlek och vilket mod hon har som vill ta sig an lille Chili och jag hoppas så att allt ska lösa sig till det bästa. I vilket fall så ska jag göra mitt yttersta för Chili, Marie och för att se vad jag mer kan lära mig om den här sjukdomen!

PS! Risken för att ytterligare valpar drabbas i den här kullen är lika stor som att Chili själv skulle drabbats av den. dvs på 52 valpar har jag fått 1 valp och av alla de valpar som fötts i Sverige har jag till dags dato hört talas om ytterligare 2. Dvs 3 på över 1000 hundar under mina år.

Jag fick kort på supersmarta Viggen som bor hos Linda i Växjö. Viggen är en tjej ur Space andra kull tillsammans med Moormans Mackaw. Hon har visat framfötterna såväl inom jakten som brukset. Hon har en 1:a i nbkl och är uppflyttad lägre klass. Matte låter hälsa att de nu kämpar vidare med momenten i de högre klasserna.

Men det bästa av allt är att jag kan visa vilken tjusig tjej det här är. Vacker som en höstmorgon och klok som mamma Space. Väl hanterad och tränad av Linda, kan det bli annat än succé?

Igår kväll satte Jonas och jag, med god hjälp av tre ivriga barn, igång med att flytta valparna från det mer avskilt liggande kontoret till valprummet i direkt anslutning till köket. Valparna är ju faktisk 4,5 vecka nu och behöver mer stimulans och miljöbyten. Att ha rummet närmast köket innebär också att mamma Tindra själv kan bestämma när hon vill vara hos sina små.

Tidningar lades ut i tjocka lager, en nytvättad vetbed och tre nya leksaker (en gummiboll, en mjukisclown med pingla och en hårt hundleksak i gjutet gummi) Vips, valparnas nya hem i ordningställt. Givetvis var flyttstädningen lite mer om fattande och det känns en smula tomt att sitta här och blogga utan att höra de smås ivriga morranden och skällanden.

Till helgen tror jag att de ska få friseras första gången. Inga fler små ludingar utan nyklippta stilrena små bedlingtons. Jag bara älskar looken på dem när de fått sina tofsar framklippta och svansarna rakade. Från bakgårdsbyracka till utställningsstjärna i ett nafs.

Apropå nafs så har nu tänderna börjat bryta igenom, små riskorn som ännu inte nått full hajskärpa. Bästa att njuta av detta ytterligare några dagar.

Allt gott på er och tack för att ni är så gulliga och skriver kommentarer, det är alltid trevligt att veta att det man skriver läses.