Kalmar djursjukhus suger! Det var smutsigt, sjaskigt och helt out of date. Som att kliva in i på en rysk abortklinik.... De har vare sig nummerlappar eller kö och man vet inte om man ska anmäla sig eller låta bli. Det finns totalt 8 sittplatser i hela väntrummet. En kvinna fick vänta i över 2 timmar på sin direktreglering via försäkringsbolaget eftersom Kalmar Djursjukhus uppenbarligen inte vara sig journalför eller gör något annat via dator, fax känns gammaldags och tryggt??????

Vi fick vänta 25 minuter efter utsatt tid innan vi fick komma in. Då får vi träffa en djursjukvårdare som undrar vad det är för test vi ska ha hjälp med. Hörseltest förklarar jag snabbt. Oj då säger hon, då har det blivit fel. Det kräver veterinärtid och du har bara tid hos djursjukvårdare...Dah? Veterinär tillfrågas och är just på operation, men ska kunna bli ledig för test inom 20 minuter. Då ska vi plötsligt inte få vara med på testet och dessutom ska de behålla valpen. Stopp och belägg här lämnas ingen av mina valpar bort utan att jag vet varför och utan att det är tvunget.

Ytterligare 20 minuter senare får Yihoo sin lugnande spruta och vi får följa med till ett avskilt rum. Veterinären var trevlig och fick slutligen ordning på sladdar och nålar. Då funkar inte apparaten. 3 personer försöker laga dator/testutrustning med hjälp av support i telefon, utan resultat. Yihoo börjar vakna och får sederas om. Kvart över 12 bestämmer vi oss för att strunta i alltihop och Yihoo får en kvickna-till-spruta. På vägen ut ger veterinären mig en påse hundmat (typ 2 kilo) som en liten kompenastion för allt strul...

Du skämtar va? 14 mil enkel resa, missar i begärd åtgärd, väntetider in absurdum och trasig utrustning samt en heldag borta från arbetet och jag får en påse värde 129 kr?

Det hela slutade alltså med 30 mil, 6 timmar och X antal kronor och ingen testad Yihoo. Jag blir galen!!!!

Hittade en informativ text om testet, förvisso på engelska men ändå. Ska skriva mer om det, fota och videofilma till hemsidan. Spännande värre, har aldrig varit med om det här testet tidigare.

BAER-test

The hearing test known as the brainstem auditory evoked response (BAER) or brainstem auditory evoked potential (BAEP) detects electrical activity in the cochlea and auditory pathways in the brain in much the same way that an antenna detects radio or TV signals or an EKG detects electrical activity of the heart. The response waveform consists of a series of peaks numbered with Roman numerals: peak I is produced by the cochlear nerve and later peaks are produced within the brain. The response from an ear that is deaf is an essentially flat line. In the sample recordings shown below, Puppy 1 heard in both ears, Puppy 2 was deaf in the left ear, Puppy 3 was deaf in the right ear, and Puppy 4 was deaf in both ears. Because the response amplitude is so small it is necessary to average the responses to multiple stimuli (clicks) to unmask them from the other unrelated electrical activity that is also present on the scalp (EEG, muscle activity, etc).

The response is collected with a special computer through extremely small electrodes placed under the skin of the scalp: one in front of each ear, one at the top of the head, and one between the shoulders. It is rare for a dog to show any evidence of pain from the placement of the electrodes - if anything the dog objects to the gentle restraint and the irritation of wires hanging in front of its face. The stimulus click produced by the computer is directed into the ear with a foam insert earphone. Each ear is tested individually, and the test usually is complete in 10-15 minutes. Sedation or anesthesia are usually not necessary unless the dog becomes extremely agitated, which can usually be avoided with patient and gentle handling. A printout of the test results, showing the actual recorded waveform, is provided at the end of the procedure.

Jag snickrar vidare, men ni får gärna kika och se vad ni tycker.

www.kennelskybar.se

Det är Pirkko Andersson på kenneldesign.nu som gjort layouten, innehållet får ni skälla på mig för. Det tar tid att skriva material, så ni får vänta ett tag till. Men mer än gärna tar jag emot tankar om vad sidan ska innehålla. Mina trogna bedlingtonbesökare vet att min gamla hemsida innehöll allsköns material. Vad där kan man anpassa och återanvända? www.kennelskybar.st gäller för den sidan.

Förresten ni glömmer väl inte färgrösta i min omröstning?

Bulletöserna har onekligen rastypisk sittkaraktär.

Och vacker som en dröm. *kär*

Nog kan jag bli sugen på en pudel, en stor svart. En stor svart stilig Bonzokille gör gärna sådant med en. Jag hade förmånen att få klippa honom igår. *lycklig*

Siffrorna för antalet deltagande minibullisar kom igår. Det är 21 hanar och 33 tikar, dvs en total av 54 stycken. Det är lika många som på vår rasspecial. Fantastiskt roligt ska det bli och lite extra kul känns det att det är en domare som verkligen gillar färgade bullor.

Dessutom är jag en smula kär. I en stilig brindlekille. Undrar om Bacon kanske får åka till Kroatien..... Let me introduce Ch. Million Miles Ewimark Rakownia, Kazzoo! I think he is just amazing. Such a lovely approach to life, kids and having bulliefun. I would so love to see him in real life!

Vissa av oss har den stora lyckan att kunna få arbeta med det bästa som finns: hundar. Vi kan vara hundfrisörer, djursjukvårdare, hunddagispersonal, uppfödare, veterinärer, hundmassörer, hundtränare eller kanske något helt annat. I vilket fall kan man nog säga att vi har en sak gemensamt: vi ÄLSKAR hundar. Oavsett ras, oavsett ålder, oavsett päls, oavsett humör. Rakt ut finns den där, den uttalade glädjen i att varje dag få möta människans allra bästa vän.

Visst är det roligt att få göra hundar fina och att skapa klädsamma frisyrer, ta bort tovor och få en härligt väldoftande hund att lämna till Husse/Matte. Men allra härligast är dock mötet med den enskilda hunden. att få träffa en alldeles speciell hund och skapa en relation med denna hund. Att lära känna en hund är som att få en liten del romantik i sitt dagliga liv och vem vill inte det?

På mitt jobb kommer hunden ofta in med viss tvekan och skepsis och inte kan jag lasta dem. Jag ska dra bort päls vid trimning, reda tovor, plocka öron, klippa klor och bada. Inte sörskilt roliga saker för någon hund och det är dessutom det enda jag får göra med den här hunden. Jag är glad över att så många som det ändå är kostar på sig ett par svansviftningar och en puss innan de lämnar salongen. Hundar är uppfriskande ärliga i sina signaler, de gillar inte att blir kloklippta eller få öronen plockade och man kan läsa det på hela deras kroppspråk. Tänk att få ge just den där uppmuntran, tryggheten och omsorgen som ändå gör att hunden kan uppskatta när behandlingen är avslutad och ge mig en av de aboslut mest glädjande sakerna med mitt yrke: ett par svansviftningar och en vänlig hälsning. DÅ vet jag att jag har världens bästa jobb och att hunden vet att jag har gjort mitt yttersta för att behandlingen skulle vara så skonsam som möjligt och att vi har en relation tillsammans.

Jag kan inte säga annat än att jobba med hund på heltid är det absolut bästa jag kan tänka mig att göra och jag hoppas jag har förmånen att få göra det i många, många år till!