Gulan var på ögonlysning hos Eva Gustavsson i Ljungby. Hon hade liksom mamma finfina ögon, så nu är vi ett steg på väg mot avelsdebut. Dessutom fick vi ett positivt svar från tilltänkte kavaljeren, vilket också gladde mig mycket. Han kommer ur en kull med alla mentalbeskrivna och alla med fina höfter och ed-resultat. Kan bli riktigt roliga arbetshundar ur den här kombinationen tror jag!

Gullan hade fina små friska grisögon med bra glimt i, sa veterinären. Hjärtat var prima och huden likaså. Men kisseriet var det liksom lite sisådär med. En begynnande UVI eller kanske vaginos satte P för våra planer att mäta kreatinikvoten, men men. Vi får ta en tur antibiotika och pröva igen. Nog med nålar tyckte Bacon som också fick sin ettårsvaccination.

Dessutom så var Anna med Elmo med också, vi behöver ha någon som håller koll på oss jag och Gullan. Elmo hade fina grodögon och är nu redo för sina avelsplaner. Heja Elmo skriker vi som ska ta med den bruna nakna grabben till Finland. Jonas har lovat att visa honom riktig sisu bland de finska damerna!

Hej alla morgonpigga!

Igår var en underbar dag. Jag fick en stor TJOCK! tidning hem med foton och kritiker på alla deltagande hundar på bullterrierspecialen i Eskilstuna i augusi. Riktigt rolig kvällslektyr och åh vad fina de är. Jag ÄLSKAR bullterriers och min egen lilla docka var med på hela tre ställen. Hon är ju förstås den allra finaste...

Jo, sedan hade Ken Lundahl, mailat mig och berättat att Bjuv sätter in ett extra MH i november, så nu kunde både Hayley och Bacon få en plats. Klart vi accepterade denna fina förfrågan. Det ska bli såååå kul att få gå MH med mina töser. Undrar vad som döljer sig bakom det gula pannbenet och i det bulliga hjärtat? Jag återkommer med resultat och beskrivning senare.

Sedan fick jag fina bilder på Milo igen, matte Elin är frekvent med kameran och jag tycker det finns en alldeles särskild själ i just den här bilden.

Jag har ju planer på att para Hayley då hon löper till vintern. Det kommer helt enkelt att bero på när i vinter hon löper. Om hon beslutar sig för att hålla sitt löp så att jag kan para henne i januari eller runt den tiden, då känner jag att tiden är rätt för att ta en kull. Då hinner hon ju bli nästan 2 år då valparna föds.

Man har olika kutym och vanor inom olika raser. Inom labradorerna skiljer sig kraven på tikens meriter högst väsentligt mellan jaktprovsfolket, utställningsfolket och de andra mittemellan. Åtminstone är det så jag upplevt det. Jaktfolket ställer krav på meriter på jaktprov såväl som sunda höfter, armbågar och PRCD/PRA-resultat. Utställningsfolket verkar vara mer inne på titlar och meriter i utställningsringen istället och dessutom verkar man kika en hel del på tikens ålder, med detta menar jag inte att man struntar i höfter eller armbågar!!!

Det betyder att man får ta seden dit man kommer och anpassa sig efter gällande bruk. Emellertid kan jag inte säga att jag alltid är så bra på att anpassa mig. Jag tycker t.ex att ett MH, en utställningsmerit, ett viltspårprov, A-höfter, ED ua, PrcdPRA fri och CNM-testad clear är en bra grogrund för en tik att avla på. Att tiken sedan kommer ur en kull med väldigt bra leder, efter en mamma som i stort sett bara lämnar väldigt bra leder och att en stor del av hel-och halvsyskon på mödernets sida är minst sagt välmeriterade lägger jag på bonusposten.

Jag pratade med Kerstin på kennel Järabackens. Hon har i mångt och mycket samma filosofi som jag då det gäller labradoren. Hon vill också se mer på en helhetsbild och föda upp arbetande labradorer för ett aktivt liv, oavsett om det är på lydnadsplanen, i spårlina i skogen eller på fältet med hagelbössan. Jag har inte pratat med Kerstin tidigare, men eftersom jag spanat in en hane som hon fött upp så ville jag höra hur hon tänkte kring avel och om jag möjligen kunde få låna hennes kille: Järabackens Jive eller Jack som han kallas. Det blev just ett samtal om avelsvärden och tankar kring uppfödning. Jag hoppas att Jack tar sin etta i nkl nu i helgen, för hans stamtavla går inte av för hackor och med den här exteriören så tror jag att han kan vara rätt kille för Hayley.

Vi får se vad Kerstin bestämmer sig för och vi får se när den gula löper. Men håll med att han är vacker! (fotot snattade jag från www.jarabackens.se)

Jag, Mannen i mitt liv, barnen, hundarna, Anna och Elmo packades in i den stora nya bilen och begav oss till Teleborgs slott för photoshoot. Det var vidunderligt vackert i höstskrud och Teleborgs slott är verkligen en pampig plats. Nog kan man förstå varför Pudelklubben hade sin utställning här under många år?

Ni får se ett par av bilderna härifrån och jag hoppas att ni orkar med att läsa historien bakom slottet.

Vad gör inte en Bonde för sin Koskull

Den lite excentriske greven Fredrik Bonde af Björnö lät bygga Teleborgs Slott som morgongåva till sin unga hustru Anna Koskull. Slottet var inflyttningsklart år 1900 och uttrycket ”Vad gör inte en Bonde för sin Koskull” blev bevingat bland växjöbor. Endast det bästa var nämligen gott nog för Fredrik Bonde och han sparade inte på något för att ge sin trolovade någonting alldeles extra.

Endast det bäst var gott nog

Två skånska arkitekter, Harald Boklund och August Lindvall, anlitades av greve Bonde och fick följa hans mycket noggranna anvisningar. Granit och tegel hämtades från Torpa nära Växjö och från Västervikstrakten. Landets skickligaste stuckatörer och dekorationsmålare anlitades, spisar transporterades från Göteborg och smidesarbeten kom från Köpenhamn.

Totalt gick slottsbygget på 192 772 kronor och 80 öre – en ansenlig summa på den tiden. När slottet stod klart flyttade Fredrik och hans hustru Anna in. Lyckan varade dock inte länge. Bara nio år senare avled greven och han överlevdes i åtta år av sin maka som dog 1917. Paret var barnlöst och det blev grevens brorson Christer som fick ta över.

Denne försökte lansera Teleborg som slottspensionat och lockade med elektrisk ljus, vacker miljö och skridskoåkning på Trummen. Därefter hyrdes slottet ut i tio år som flickpensionat. 1931 kom Christer Bonde på andra tankar och tog slottet i besittning för egen räkning och anlade samtidigt en slottspark. Sonen Fredrik Bonde tog över 1956 och fram till 1964 användes slottet mest som sommarresidens under värdskap av ägarens syster Ulla Bonde. Växjö stad köpte egendomen 1964 och idag ägs slottet av Videum AB och arrenderas av Runosson & Co. Läs mer om slottet på www.teleborgsslott.com

Det är fler och fler raser som nu levt sina första 5 år med RAS och jag är övertygad om att det gjort en stor skillnad i de flesta raser. I några raser har det kanske mest skapat debatt och gett uppfödarna nya infallsvinklar. Det är förresten inte "bara", det är en början till förändring och utveckling att hamna i diskussioner och debatter.

RAS, avelsstrategier för Hannoveransk Viltspårhund

I andra raser har man nått snabba och stora förändringar, förhoppningvis till det bättre. Ibland har jag oroat mig en smula över att vissa rasklubbar skrivit så tajta RAS och satt så hårda krav på sina uppfödare och planerade kullar att det kommer vara omöjligt att leva upp till annat än genom att slutligen bedriva stenhård linjeavel (förvisso på omporter, men effekten blir den samma). Man kan kanske också behöva se lite i backspegeln och fundera på om de åtgärder man vidtagit står i proportion till problemet. I vissa fall kan man också konstatera att rasklubbar kör helt fast genom att bara fokusera på ett ENDA hälsoprobelm och helt glömt bort att scanna av den vanliga hundägaren och försäkringsstatistiken efter andra problem.

RAS - Rasspecifika avelsstrategier för bedlington terrier

Inom bedlington terrier så var vi två drivande krafter bakom RAS - jag och Malin Eriksson, på kennel Isotop's. Från början ingick även Eva på kennel Top MIx, men hon hade aldrig möjlighet att slutföra arbetet. Givetvis hade vi hjälp av alla de som fyllde i vår hälsoenkät och föregående styrelse hade redan klokt beställt en populationsanalys av Per-Erik Sundgren, så vårt arbete var att dra slutsatser, sammanställa, ta in uppfödarnas tankar och pränta ned det hela. Nästa år ska SKBK revidera vårt RAS och jag måste hoppas att det finns folk i styrelsen som vill och kan detta. Det här uppdraget är ett av de viktigaste uppdragen vi fått till oss av SKK och vi måste ta det på allvar. Att börja i god tid har varit melodin för de klubbar som har ett konsekvent fortsatt arbete med RAS. Jag hoppas att SKBK kommer att visa sin planlagda strategi för revideringen så snart som möjligt. Mitt privata tips är att be samma duktiga tjej som gjort Staffeklubbens webenkät att göra en enkät även för oss (hör ni? Jag ingår i bedlingtonskaran!)

Ett till spännande RAS för er entusiaster

Schäferhundklubbens RAS

Här är jag lite road av på vilket sätt man har markerat ändringar i sitt gamla RAS. Fräckt!

Gulan ska på turné! Tja, för att vara mer exakt så ska hon på utställning. Jo då, ni läste alldeles rätt. Hon ska på utställning i Växjö Tipshall. Jag ställde Space också som liten fjutt, så jag tänkte ta tjuren vid hornen och få en exteriörbedömning av henne. Varför åka längre än till hemmautställningen? Dessutom är ju pappa Lee, vacker som en dag!

Sagt och gjort, anmälan betald och klar så nu väntar en tid av rikligt med mat, schamponerade bad, frekventa kloklippningar (golven är tokhala!) och massor av stå-fint-träning.

Sedan ska hon iväg till leg. vet Eva Gustavsson för ögonlysning tillsammans med bullan som ska ha sin 1-årscheck (patella, hjärta,ögon,hud och njurar). Tur att rutinerade Anna med sina kineser hänger med och håller ordning på oss.

Och så var det ju lite MH vi skulle försöka komma med på. Tror nog att jag låter Gullan vänta till våren, men kör Gulan nu. Slutligen så går träningen framåt, så ett anlagsklassprov i viltspår borde vi också försöka få till innan snön kommer.

Och om allt detta går bra, så kanske kanske jag kan överväga att para lilla fröken. Men bara kanske.

Vi skickar ett stort och rungande supergrattis till Lena Westholm och hennes Pajas (NORDUCH Skybar Completely Irresistible) som i DM blev 3:a i sin klass i agility!

Vilken härlig prestation av matte Lena och den flygande Pajas. I Växjö kan vi inte annat än imponeras av Lena och hennes kombiteam far och son. Vackra, kloka, pigga, friska bedlingtons som uppvisar allt vad man önskar av en full-i-fanterrier. Stort grattis!

Förvisso inte Pajas på bilden ovan - men en annan duktig agilitykille vi saknar: Jessicas Chico (Skybar Alarm Signal) som gick bort alldeles för tidigt!

Glöm inte att en bedlington ska vara just det vi ser: en terrier med smidighet och snabbhet!

I torsdags kväll begav jag mig upp till Stockholm för att delta i årets centrala Anatomi och Regler samt Bedömning som SKK anordnar. Jag hade turen att få komma och sniffa på Maria och Matthias fina staffebebbar och härliga ungar. Matthias hade lagat kantarellsås till pastan och med ett par kalla cider och trevligt sällskap blev det en helkväll i hundens tecken. Tack snälla Matthias och Maria för gästfriheten, det var härligt att träffa er igen! Den där lilla brindletiken är ljuvlig och brindlekillen är bara för fantastisk.

Fredagen bjöd på intensiv anatomiundervisning under leg.vet, domare och erfarna uppfödaren Monica Stavenborns ledning. Det var givetvis mycket givande och det kändes riktigt, riktigt bra att så mycket fortfarande satt på plats, hela 4 år efter min förra omgång på kursen. Att man träffade nya bekantskaper gjorde väl det hela ännu bättre. Hundfolk är härliga. Mest bekanta ansiktet var förstås Sofie Lönn, kennel Enigma, men även Anna Linderhed, kennel Aquador som jag hade nöjet att sitta granne med. Petra Högberg på kennel Lejonklippans gjorde liksom jag sitt andra försök på kursen och en underbar ny bekantskap fann jag i otroligt kunniga och välrenommerade Fredrika Rönqvist, som föder upp lagotto och bolognese och tillika är en av de kloka i SDHK:s avelskommitté Arken.

Fredagkvällen blev kort hemma hos Jenny, med Nike, Dina och Hertha som sängkamrater. Man blir allt bra trött efter en heldag med teori.

Lördagen inleddes med teori kring regler och bedömning av våra lärare Kenneth Edh och Nina Karlsdotter. Riktigt bra diskussioner och tankar fick man del av och även svar på en hel del nytt då det gäller det nya regelsystemet som träder i kraft efter My Dog nästa år. Riktig kickstart! Eftermiddagen bjöd på mer praktik, den här gången i grupp. Det var kul att få sätta i praktik det som teorin lärt oss under föregående pass.

Lördagkvällen blev en trevlig samvaro med Jenny och hennes godingar. God mat och en bautaskål med godis! Jag somnade ovaggad även denna kväll.

Söndagen gav praktik för hela slanten. Jag fick chansen att presentera grand danois, en ras jag inte alls satt mig in i så det var en verklig utmaning. Det kändes bra att få ta del av erfarna uppfödare och kunniga domares tankar om rasen. Här har jag mycket att lära och jag tar med mig det viktigaste från detta till mina kommande inofficiella domaruppdrag. Men min lycka var stor när jag mötte Liselotte på kennel Velvety och två av hennes hundar. Jag skulle få lära alla mina kurskamrater något om hur en vacker bedlingon ska vara och hur många av våra rasspecifika detaljer skiljer sig så mycket från andra terriers. Att jag dessutom fick chansen att känna över Velvety Right By your Side, Jesper, gjorde dagen komplett. Tänk så mycket det finns att berätta om denna underbara ras! Att dessutom få fina kommentarer från såväl kursledare som deltagare värmde gott!

Resan hem var förvisso lång, men med så mycket positivt i bagaget gick det ändå lätt. Jag har skaffat mig nya vänner inom hunderiet och känner mig laddad till tusen inför kommande Preparandkurs!