På mina senaste utställningsresor har folk frågat mig om varför jag inte visar mina bedlingtons längre. Jag har alltid ärligt svarat att jag inte har några kvar hemma och att mina valpköpare har andra saker för sig. Det är ju inte helt sanningsenligt har jag kommit fram till. Det är nog en stor bit av sanningen, men den andra biten är att jag faktiskt inte kan hitta orken att stå timme efter timme med pälsvård för att fullständigt bryta ihop över ett sönderkliat öra eller en heldags ösregn.

En annan sak är att mitt hjärta klappar så starkt för en liten bulla här hemma att jag liksom ens har svårt att ta in några andra alls. Vad ska de då med på utställning för? För att spela andra fiol? Låter taskigt...och jobbigt.

Nästa sak folk frågar är varför jag bytte från bedlington till bullterrier. Jag hade en väldigt enkel kravlista då jag letade ny ras. Se om ni håller med mig om att minigullor passar precis perfekt.

1.) Ingen pälsvård!

Det får inte finna ens antydan till pälsvård. Ju mindre pälsvård desto bättre var min paroll. Hur mycket tror du att det finns att göra på en brindle och vit minigulla?

2.) Inga hus och inga mikron!

Jag som lever i mellanmjölkens land konstaterade att mitt hus/min bil/mitt liv inte rymmer kolosser och mitt liv tål inte mikrohundar. Alla över 60 centimeter och alla under 30 centimeter, ratades direkt. Jag är en mittemellan-person, egentligen ÄLSKAR jag bedlingtonens storlek. Vackrast av alla pudlarna är ju mellanpudeln, hajar ni hur jag resonerar?

3.) Ingen svenssonhund!

Jag har redan labbar som vanliga människor tror är svenssonhundar, tills de träffar jaktlabbar. Jag attraheras av speciella utseenden och det är väl mina nästan 20 år med bedlington ett solklart bevis för?

4.) Temperament-humör-karisma!

Visst vill jag ha en hund som är lätt att leva med, visst vill jag ha en hund som mina tilltänkta valpköpare kan hantera, men faktiskt måste det komma allra först att jag ska gilla temperamentet. Bedlington terriern är en enkel ras att äga och föda upp. De är vänliga väsen utan den där typiska råa terrierattityden. Likafullt har jag fött upp valpar som familjen inte lyckats med, likafullt träffar jag andra bedlingtons som uppvisar trista rädda temperament, avstängda temperament eller dåligt hanterade temperament. Det hjälper ju bevisligen inte att ha enkla raser, det blir ibland fel hos valpköparen iaf. Mitt hjärta klappar extra för terriergruppen. Jag älskar deras kaxiga inställning till livet, deras totala uppfyllnad av sitt eget ego och den livfullhet de har inom sig. Det var svårt att titta utanför gruppen. Rottweilern var härlig, men allt för butter. Storpudeln glad och sprudlande, men allt för mammig för mig. Västsibiriska laikan var totalt oformlig och vem kan ens tro att man kan äga en tax? Lösningen måste finnas därute någonstans....*just nu på min fot faktiskt*

5. Spännande avelsproblem.

Jag gillar utmaningar. Jag ville inte ha en hund som bara är att föda upp. Jag gillar tanken på tajta avelsbaser, hälsoprogram och andra problemområden. Min uppfödarerfarenhet vill ha mer att bita i, jag vill utvecklas och lära mig mer. Jag vill vidga mina vyer och koncentrera mitt kunnande. Se möjligheter inte hinder.

Jag menar ställt med ovanstående lista så ser man ju tydligt varför det blev en minigulla! Håller ni inte med?

Titta bara på Zappa...

Det var en smula kallt i Danmark, åtminstone under fredagen. Väl hemkommen kunde jag njuta av en fantastisk sommarmorgon. Jag, äldsta sonen och alla hundarna gick en morgontur och bara njöt av solvarmt gräs och fantastisk svensk sommar.

Bacon var en smula avslagen fortfarande och var inte fullt med i alla vilda leker med gula Hayley. Svarta tanten Space har börjat dumma sig de senaste promenaderna varför både vissla och koppel fick medtagas för lagom disciplinering. Givetvis är den svarta hunden osedvanligt klok och insåg på direkten att ordning var av nöden tvungen. Tur att även godispåsen följt med på promenaden.

Man får inte glömma det där med att fortsätta berömma och belöna det önskvärda beteendet, även om svarta hunden föddes lydig så ska den ju förstås ha kvitto på den lydnaden. Tror jag varit slarvig med det å det senaste. Så nu har både jag och Space gjort bot och bättring.,

Vidare har jag städat ur bil och husvagn. Dags att återlämna vagnen och tacka för den här gången. Sedan kan man ju inte annat än ut i sommaren och bara vara. Allt gott på er!

Det är långt till Herning. Det är tre broar och en rackarns massa mil att avverka. Det gör man iofs gärna om man har trevligt ressällskap. Det hade jag i Anna-min-Anna och hennes bruna Elmo, alla damers favorit. Men nog är det långt. Dessutom känns det extra långt när bensinen är dyr och svenska kronan ter sig som en turkisk lira i förhållande till danska kronan.

Likafullt har jag i stort sett bara superlativ att skriva om årets midsommarhelg. Bacon tog sin Världsvinnare titel i Valpklassen, visserligen heter det inte riktigt det förrän man är junior, men är man Bästa valp i rasen på en världsvinnarutställning så måste man ju vara Världens Bästa Valp? Det är hon alltid för mig och tydligen även för en stor mängd andra intresserade och insatta. Jag skulle vilja säga ett stort tack för det varma bemötande vi fått i denna nya ras. Alla är så otroligt varma, glada och välkomnande!! Vi kan bara niga vackert och hoppas på en fortsatt fin samvaro med er alla. Stort grattis till Britt på Eva-Marias som tog CACIB:et med sin Eva-Marias Frankie på standarden. Bland minisarna var det en cypriotisk hane som stal mitt hjärta och en underbar liten vit minidam som hade charm nog för alla!

Anna är en fantastisk reskamrat. Det bara rullar på med husvagn och med bil. Den här gången blev det tält och bakluckan på bilen som fick vara vårt hotell. Skönt när man slipper allt vad pälsvård heter. Vi hade fin fredagsunderhållning då tre italienska tjejer preparerade sina polarspetsar. Tänk vad man kan lära sig då man iakttar saker på avstånd.

Idag har vi njutit av vackra kineser. Annas uppfödning Amazing Friends D'Fashion Freak tog ett excellent i en gigantisk juniorklass. Riktigt kul! Imponerade gjorde också en norsk championhane från kennel Trönder-Pias. Domaren Espen Engh hade vett att upskatta både nakna och puffar och dessutom verkade han vara extra noga med rörelser. Jag förstår honom och är säker på att dagens vinnare är värdiga representanter för rasen! Ska bli kul att åka på min första kinesspecial nästa helg i Borås!!! Elmo charmade in sig rejält med sitt fina temperament och läckra chokladfärg. Vet att flera vackra damer frågat chans och hoppas på date med denna stilige nakne herre! Jättehärligt för Anna och hennes fina kille!

Bland bedlingtons var det min allra största favorit som vann BIR:et: Loppan, Ch Velvety Angel Eyes tog sin tredje raka världsvinnartitel. Stort grattis till Liselotte och Anki på kennel Velvety för detta! En liten pratstund hann jag med tillsammans med Nina Bläser på kennel Arc-en-ciel, uppfödare till favorit-Ginza hos kennel Optimal Flex. Vi pratade om den här kullen med 5!! blue and tanvalpar som finns hos Ulrika och hur spännande den ter sig stamtavlemässigt och jag kunde ju säga med egen erfarenhet att den lilla sessan i den här kullen är en riktig liten goding!

Nu ska jag låta de många milen ta ut sin rätt men allra först en hälsning till alla de som hejat fram Bacon från andra länder:

Thank you for all your kind words, your sincere gratulations and for all the appreciation you shown my little girl. I love her to pieces and I'm truly grateful for the fact that you all found it in your hearts to see the greatness in this little girl! I hope to see you all soon!

Och en hälsning till Bullans uppfödare Anneli...Ser Du nu vilken stjärna du skapat!? Jag har inga ord kvar!

Lycklig vinnar-Bacon från Elmia...

Också de obligatoriska bilderna på pallen från Herning...

Mitt i alla bestyr inför WDS:en i Danmark hinner jag i alla fall plocka upp några bilder på min vackra stjärna.

Ser ni glittret i lilla damens ögon!? Det ör ren bullelycka det.

Med 3 Bästa valp i bagaget och en avslutande BIS-5 valp bland mördande konkurrens i stora ringen somnade igår en oerhört trött liten minibulla i soffan.

Själv kan jag inte med ord förklara vad den här hunden betyder för mig, man måste nog träffa oss för att förstå.

Bacon valdes av mig då hon var 3 veckor gammal och resan upp till Stockholm för att hämta henne var lika nervpirrande som den gången jag hämtade min första egna hund. Jullovet med en liten minibullavalp stärkte våra band och ingen annan hund är så mycket tillsammans med mig som Bacon. Hon finns alltid där jag är, för att jag längtar ihjäl mig efter henne och för att jag nog faktiskt inte på allvar tror att någon endaste liten människa kan sköta henne lika bra som jag. Bacon har varit utställningens stora stjärna för många. Aldrig har jag mötts av så många översvallande ord, gratulationer, kramar och komplimanger. Min lilla stjärna lyser lika klart för alla andra. Trots gassande solksen och bristande rutiner showar hon in sig hos alla. Den här lilla tjejen har något som alla inte har - starquality!

Med svansen glatt viftande, skallet lika nära och ystert skakande på sin rumpa blandar hon det perfekta ståendet med en lika stor portion vacker exteriör med sann bullterriernatur. Domaren vid honnörsbordet som applåderade alldeles särskilt för oss sa det så bra: What an energykick and what a faboulous expression of the breed!

Så håll ni bara utkik efter henne fortlöpande, för hon är värd att se min älskade Bacon!

Arrangemanget var i stort sett klanderfritt. Lite strul med elen på campingen och tydligen långa köer vi incheckningen på lördagen pga Dreamhack, Vätternrundan och 11000 hundar som skulle in på 3 dagar. Bra val av arrangörerna att fördröja starttiden med en halvtimma. Första dagens finaler var inte heller riktigt så perfekta som de tidigare varit, alltför snålt med plats och lite brist på personal gjorde att Bästa valp kändes som om man hamnat på en alltför stor inofficiell utställning. Men även här tog man kritiken på allvar och domaren kom ut och granskade oss ytterligare en gång. Det är så man sköter en utställning bra, man löser uppdykande problem! Att priserna som vanligt är fantastiska hos SmÖKK visste jag sedan innan. Inga SKK-artiklar utan verkligen fina, fräscha och användbara grejer inför sommaren. Riktigt roligt att botanisera bland allt!

Så nu har jag provat 3 dagar i husvagn bland hundfolk. Det är banne mig så att jag nog faktiskt måste fundera på om jag inte ska skaffa en egen. Himla smidigt må jag säga! Visst blir det trångt och visst hade jag älskat att ha en egen husbil med dusch, men vad fan man får börja någonstans. Nu laddar jag batterier och längtar till Herning och World Dog Show!

Igår hade jag finbesök på trimmet. Helenas systers lilla mojutt Mischa kom för sommarklippning. Hon är så vansinnigt söt att hälften kan räcka. Det fanns en tid i mitt liv när jag inte insåg varför någon skaffade blandras. Idag kan jag säga som så, JAG skulle aldrig skaffa blandras, men jag har full förståelse för de som hittar kärleken i en blandras.

Mischa är en liten gnutta solsken på en regnig dag och det är av egoistiska skäl jag lägger henne sist på dagen. Så där som man gör när man sparar det godaste på tallriken till allra sist. Väck med ärtorna, potatisen och salladen...den allra möraste biten kött äter jag sist. Mischa är min möra köttbit!

Jo, sedan var det hjärtinnerligt skönt att slippa stå med 8 bedlingtons som skulle badas och putsas. Jag åkte hem med Anna och lastade en husvagn full med gott rött vin, kalla cider och 3 korthåriga/nakna hundar. Jag ska på hundutställning och då är det numera semester och inte stå med dånfönen i hettan tills du kräks. Sedan slipper jag ordna med bra väder, korta gräsmattor och annat tjafs. Bullan och jag ska dricka röd vin och grilla fläskfilé ikväll och sedan ska vi ta sovmorgon imorgon. I like my new self!

Jag är en föreningsmänniska. Jag trivs ofantligt bra i klubbar och gärna med direkta ansvarsområden såsom styrelsearbete, utbildningansvarig etc.

Det är trevligt. Visserligen gör det mig alldeles rosenrasande stundtals. Men det måste man ju vara beredd på att bli om man har förmånen att få jobba med människor som brinner lika starkt för mitt intresse som jag gör själv. Visst blir det head-on-crashes stundtals, men väldigt ofta är det på just dessa konflikter som man lär sig kompromissa, hitta lösningar och skaffa sig mer föreningsteknisk kunskap.

Det är spännande med föreningar på många sätt, men jag funderade lite mer kring just styrelsen i en klubb och på hur många olika sätt den kan se ut. Vissa klubbar har en helt statisk styrelse där de flesta suttit med i tusen år eller så. De är bra klubbar om man ser på de fortlöpande arbetet. Rutinerna finns där och stabiliteten ger oftast ett lugn i styrelserummet. Nog så trevligt, men ofta saknas den där nya energin som en ny styrelseledamot kan ge. Man har blivit "gammal och bekväm", inte sällan helt obenägen till nya grepp med motiveringen "Det där har vi redan provat..." alternativt "Så brukar vi inte göra...."

Styrelser med många nya medlemmar blir spretiga. Man kan missa rutinerna och det dagliga underhållet av föreningens arbete. Många heta viljor med visioner och förhoppningar skall enas. Här behöver taket vara högt och diskussionerna lär bli både heta och givande. Det här sker ofta i klubbar som står i ett skifte och plötsligt får klubben en helt ny inriktning. Det är spännande, men här behövs personer med stör föreningserfarenhet för att kunna ro skutan i land.

Det allra bästa vore förstås om man fick den där ultimata mixen mellan stabilitet och brinnande engagemang med nytänk. Tyvärr händer det så sällan bara. Själv trivs jag bäst med nya spretiga styrelser där alla får lov att komma till tals och där det händer saker! Här kan min föreningsvana, mitt engagemang och min mer drivna sida få utlopp. Jag gillar föreningar!

Idag har Kaffe varit iväg och klarat anlagsklassen i viltspår. Hon gjorde det med den äran, i så stor stil att hon faktiskt fick ett hederspris med sig på kuppen. Duktig lång hund!

Så nu är hon laddad till tänderna inför utställningarna i helgen. 3 chans på cert i Jönköping! Trimmade finputsen på henne idag och hon är rysligt grann min lilla taxfröken. Ska bli kul att visa henne igen.

Med till Jönköping ska förstås också världens bästa gulla - minigrisBacon. Min käraste älskade minibull-gulla. Alla som känner mig vet hur illa ställt det är med mig och Bullan. Stoooor kärlek!

Sedan packar Anna och jag husvagnen och drar. Riktigt härligt med 4 dagars semester! Men innan dess ska vi hinna med att fina lilla dotters födelsedag och avsluta skolan med grabbarna. Fullt ös, men vad gör det när livet är så himla kul!

Grattis också till ytterligare Spaceson med utmärkt hd/ed resultat! Bra jobbat! Nu har vi 3 av 6 med A-höfter. Återstår gör Cesar, Enya och Nitro....Bara att ta sig iväg och röntga nu hör ni!

Förresten, ta och kika in på www.svansochelegans.se, trimmets fina hemsida och kika på mina recensioner. Jag är så himla stolt över mitt jobb och alla nöjda, glada och härliga hundar och kunder.

Jo en sak till. Idag kom en förfrågan om att döma valparna på en rasspecial, i en ras jag verkligen finner otroligt tilltalande. Det uppdraget ska jag ta mig an med ödmjukhet och stolthet. Glad som attans är jag iaf!!!