Bacon har varit slö här ett par dagar och jag beställde tid för henne hos vår veterinär. Klockan 17 ikväll skulle vi varit där. Imorse kollapsade hon totalt här hemma. Hon skakade, kunde inte stå på benen, krökte ryggen som en räka och var helt ur slag. Akuttid hos stora Djursjukhuset. På vägen in blir hon allt sämre och pendlar mellan helt utslagen och orolig.

Veterinär Anna tog emot och tog full blodstatus, röntgen på buk och thorax samt satte kanyl. Bacon är nu inlagd och vi får vänta på svar. Röntgen visade inget alarmerande, möjligen en något förstorad livmoder. Jag håller tummarna för att Växjös enda veterinär med ultraljudskompetens Annika Israelsson ska kunna kika på henne i eftermiddag.

Det otäcka är att det nu är 2 dygn sedan jag satte på henne fästinghalsband. Det åkte förstås av imorse, men hennes totalkrasch känns ju som att det tyder på förgiftning. Jag är inte veterinär, men efter att ha plöjt mig genom Internet så ser man ju en tydlig trend i läskiga biverkningar av Scalibor. Men vad skulle man göra. Bacon hade 30 fästingar efter en promenad på härliga Tärnö.

Håll nu tummarna för att veterinären kan ge svar i eftermiddag, test är tagna för fästingsjukdom också!

Linda med Viggen vill bli uppfödarkollega och ska ta en egen kull på Viggen. Det respekterar vi så klart och önskar stort lycka till med hälsotester, val av hane och kommande dräktighet, valpning och hemletande!

Det betyder att jag verkligen måste lägga focus på min gula om det ska bli några valpar. Kanske rent utav kan bli en spark i rumpan på lata mig?

Det där med att vara uppfödare är inte alltid bara att para-valpa-mata-sälja som folk tror. Det kräver ju en hel del tankeverksamhet innan man faktiskt bestämmer sig för vad man ska para, med vem man ska para och därefter att löpet infaller, att åparningen funkar, att tiken blir dräktig, att tiken får levande valpar, att valparna lever, att valparna är friska...osv.

Det finns så otroligt många ställen det kan gå snett på att jag stundtals förundras över att det blir några valpar alls!

Våren 2011 hoppas jag på ska innebära nya jaktlabbar här hemma. Antingen blir det min fina gula som ska få en mammaledighet eller måhända får jag låna Lindas kloka Viggen (Skybar Buxm) för en kull. Linda klurar lite på det här fortsättningsvis och Viggen är redan fint meriterad, så det är gulan jag får ta tag i.

Jag har anmält henne till två stycken NKL (nybörjarklass) i B-prov för retriever. Jag ska se till att hon får göra sitt MH och så hoppas jag att Jonas vill hjälpa mig med att klara iaf den första anlagsklassen viltspår med henne. Egentligen stasar vi nog på championatet men det låter förmätet att säga. Röntgad är hon, hon är prcd-PRA clear och tja kanske borde jag ta ut henne på en liten utställning också. Vi får se vad det blir med det helt enkelt.

Hayley som liten, man kan se virveln redan....

Sedan kommer vi till steg 2, vilken hane ska jag använda? Det är ju två kloka flickor, så två smarta killar måste ju väljas. Jag ska börja kika på det, men vet att jag redan förälskat mig i Red hos Birgitta på Meadowlark. Jag hoppas att hon låter mig får prova honom på Viggen isf. Gulan ja....det tål att tänkas på.

Du som är sugen på en egen liten fartkanon att träna med och kan erbjuda just det där alldeles underbara hemmet får gärna höra av dig. Tikvalpar på jaktlabbe är ju tyvärr en bristvara, så man får ligga långt fram i planeringen.

Idag önskar jag lycka till för alla nyblivna bedlingtonvalpköpare hos Ulrika på kennel Optimal Flex som får hämta sina fina valpar. Vad häftigt det är med alla 5 i superovanliga färgen blue and tan! Stolt pappa är uppfödd av mig och tillika pappa till min sista kull, Marie, Thomas och Jontes Foppa, Skybar Karaoke Ensemble.

Anna är hygglig och har den gula hunden under vår semester. Det verkar som att Hayley har en fin semester hon med, kika bara på bilderna.

Tack Anna!

Vattenglad gulhund

Vid sjön i Braås

Med favoritleksaken BOLLEN!

En härlig bild på grodprinsen Elmo i full fart med gulan!

Jo, dessutom visar det sig att det är 55 minisar anmälda till VILSTA! Vilken grej!!

Svenska Bullterrierklubben har en otroligt trevlig tradition. Den består i att alla bullterrierentusiaster samlas i början av augusti för 2 hela dagar i bullterrierns tecken. Det innefattar en dag för miniatyrernas bedömning tillsammans med standardbullarnas valpar och på söndagen bedöms standardbullterrierna. Däremellan har man en härlig kvällstillställning med inbjudna hundar i en Trophy Show, god mat och en kul auktion fylld av bulliga saker. Att man dessutom lagt sitt årsmöte ihop med detta gör ju att man får många deltagare även på detta - utmärkt för demokratin!!!!!

Förra året var första gången på många år som jag var där. Jag träffade Bacons mamma Bibbi och hennes pappa Elvis och så blev jag kär förstås. I en röd snedögd skönhet från Korea, Annelis Proper! Ja, lite extra klappade också hjärtat för stilige Zappa. Det ska bli otroligt kul att se dem alla igen! Anna har dessutom lovat att vara gullbullevakt och sällskap. Vi är lyckligt lottade, jag och Gullan som har världens bästa Anna som reskamrat och hejaklack.

Jo, och så var det ju en annan sak också. *klurar* Nja, jag håller på det ett tag till men det är sött, brunt och vitt och kommer långt ifrån. Ni som vet får lova att hålla tyst ett litet tag till, okey?

Fick rapport av Sofia som berättar att Kaffe/Sally verkade ta sin flytt bättre och bättre och nu väntar ny rapport efter deras semester i Dalarna. Jag håller förstås tummarna att allt går bra!

En liten taxdam har idag fått en alldeles egen Sofia och Kristoffer att bestämma över. Visserligen kommer livet bli tomt här hemma utan en låååång hund att snava över, men hon förtjänar verkligen ett nytt hem där hon får vara Älskad och Uppskattad för den hon är.

Vi önskar lycka till med henne och vet att hon kommer få det bra där uppe i huvudstaden!

Det är sommartid nu och sommartid innebär för många den lyckliga tiden då man får ta hem sin valp. Men för många blev äventyret som hundägare kort, redan efter semestern återlämnas valpen pga diverse anledningar. Det här är ett jobbigt scenario, inte bara för valpen utan också för köparen och slutligen uppfödaren. Det finns många sätt att minimera risken för det här scenariot.

Det mesta bygger på information, kunskap och insikt. Det här är något som inte bara faller på uppfödarens lott, det faller också på valpköparen. Att ta reda på fakta, att bearbeta fakta och att inse att de val man väljer kommer att påverka hundens framtida liv.

Att välja ras.

Många väljer ras med ögonen och med hjärtat. Den lilla valpen är så sockersöt och hur kloka är inte bordercollies? Lyckade hundköp görs ofta med hjärnan och bygger på att an faktiskt valt en ras som passar den livssituation man har på alla plan, inte bara utseendemässigt. Du behöver tänka över en mängd saker, här är några exempel:

* Aktivitetsnivå.

 Vill du ha en hund som kräver fysisk och mental träning året om? Vill du ha en hund som ska kunna springa lös med dig i joggingspåret? Trivs du bäst i soffan med kortare promenader? Vill du träna? Vilken aktivitetsnivå har den hundras du funderar kring? Köp inte en hund av en aktiv ras om du inte kan ge den ett aktivt hem. Köp inte en kortbent, trubbnosad dvärghund om det du gillar allra bäst är längdskidåkning. Var förnuftig och tro inte mer om dig själv och din förmåga till aktivitet än vad du verkligen förmår - en hund ändrar inte din aktivitetsnivå i sig, den måste passa i det du erbjuder just idag!

* Storlek.

 Jag tycker om medelstora hundar, jag vill ha plats i min bil till varor och jag vill kunna få plats i soffan, samtidigt vill jag kunna röra mig fritt i skog och mark och jag tycker om att kunna cykla med min hund. Alltså har jag valt medelstora hundar. Tycker du om STORA hundar, så ska du ha plats och råd till det. Tycker du om SMÅ hundar så ska du ha insikt i att de är just små hundar och att detta *kan* begränsa deras möjlighet att hänga med på milpromenaden på fjället.

* Pälstyp.

Visst är de vackra? Afghanerna med böljande pälsar, storpudel i full lejonklippning och de strama airedalterrierna i sina röda och svarta fält. Jojo, visst är de!! Men kommer du att orka och vilja sköta om den här pälsen? Har du insikt i hur mycket tid det tar att sköta den tilltänkta hundens päls? Uppfödaren anger ofta hur lång tid det tar för honom /henne att borsta och sköta och glömmer tyvärr ofta att tänka på att de har både handlaget och erfarenheten samt alla de redskap som behövs för att göra det effektivt. Kanske kan det vara klokt att kolla med ett trim redan från början, för att få en uppfattning om vad det skulle kosta att sköta hunden hos en professionell hundfrisör? De allra flesta raser besitter någon form av pälsvård, om vi bortser från de riktigt korthårig som klarar sig gott med regelbundna bad. Men kostnaden kan sticka iväg och ínte ser en nedklippt shihtzu ut som de de där vackra pälsböljande hundarna du tyckte var så vackra? Är du beredd på skillnaden om du bestämmer dig för att klippa din hund istället?

*Ursprung/syfte.

 Att välja en ras innebär ju också att man bör känna till vad hundrasen har för historia och vilket syfte den har. Nu menar jag förstås inte vad hunden användes till för 100 år sedan, utan vad hunden är idag. Köp inte en aktiv brukshund om du inte gillar att träna, köp inte en jakthundras om du inte planerar att jaga och var medveten om attt våra vallande hundar faktiskt kan behöva få valla för att må bra. De allra flesta familjer söker en glad och käck sällskapshund som ska fungera bra i det vanliga svenska svenssonlivet. Det är utmärkt och det är just det som du ska berätta för uppfödaren av just den ras du tänkt dig. Köp en sällskapshund om det är en sällskapshund du söker, låt bli jakthundar/brukshundar/vallhundar och andra arbetsredskap, det gör både dig och din hund till vinnare!

*Sjukdomar.

Det här är ett tråkigt kapitel men det behöver sägas lika fullt. Det är så att de allra flesta hundar har någon fallenhet för s.k rasbundna sjukdomar. Det här är något som du bör veta som köper hunden och det här är något som alla uppfödare skall vara insatta i för just sin ras. INGEN uppfödare ska vilja "slarva över" informationen om rasbundna sjukdomar - ärlighet vara längst och ger dessutom en rättvis bild av vad det är man kan förvänta sig som ägare av just den här rasen. Tyvärr finns det en utbredd myt i samhället att blandraser skulle vara friskare, jag vill starkt påpeka att så inte är fallet!!!!!! Uppfödare av rasrena hundar lägger ner enormt mycket tid och pengar för att hälsoscreena sina hundar INNAN avel, vilket gör att man kanske inte kan använda den där tiken man hoppats på för att hon kanske inte klarade alla hälsotest. I många fall gör man tester på hundar för sjukdomar som är så ovanliga att kanpp 2-3% av individerna inom rasen drabbas, men man gör fortfarande testet. Det kan ju för utomstående se ut som att rasen är hemskt sjuk, medan det man verkligen gör är att se till att rasen inte ska bli hemskt sjuk.

Blandraskullar kan vara nog så trevliga, men jag ser sällan/aldrig att föräldrarna till kullen är undersökta på alla de upptänkliga vis som våra rasrena hundar är. För hur många av cavalierblandraserna har en förälder med undersökt hjärta? Hur många av rottisblandraserna har mentaltestade och röntgade föräldrar? Hur många av pudelblandraserna har ögonlysta och knäundersökta föräldrar? Listan kan göras längre, men jag tror att du förstår vad jag menar.

Begär ärliga svar av din uppfödare och kolla ALLTID med din rasklubb innan du bestämmer dig för en ras eller uppfödare. Här ska man vara insatt i och kunna alla hälsoaspekter inom den tilltänkta rasen.

Om alla gjorde sitt detektivarbete innan valpen skaffades så skulle det innebära fler lyckliga hundköp. Och du? Lycka till med just Din valp och njut av en härlig sommar, det ska jag göra med mina hundar!!!!

Varje år får vi läsa i dags-och kvällspressen om hundar som antingen dött eller varit nära att dö till följd av sina ägares beslut att lämna kvar dem i bilen. SKK presenterade för många år sedan följande tabell som viusar hur varmt det verkligen blir i bilen:

Trots att denna tabell publiceras om och om igen och trots att den finns med i varenda katalog och vartenda starprogram jag någonsin läst på sommarhalvåret så fattar människor samma dumma beslut. Varje arrangerande klubb med självaktning måste alltså avsätta funktionärer som kollar av bilarna för att se så att alla hundar mår bra. Onödigt personalinsats egentligen, men hellre detta än att hundar skall plågas ihjäl för att människor är helt dumma i huvudet!

Jag hör på utställning efter utställning, i Sverige och utomlands, att man kallar på ägaren till den och den bilen för att det finns hundar som mår dåligt i den. Hur kommer detta sig? Man kan inte skylla på okunskap hos aktiva hundägare som valt att delta med en eller flera av sina hundar, men inte alla och följdaktligen lämnat resten i en kokhet bil. Människor som väljer att ta en aktiv del av hundsport borde vara klokare, mer insatta och göra riktigare val!

Om man är en vanlig svenssonfamilj som länar hunden på en skuggig plats i bilen en förmiddag för att sedan ta en runda på IKEA, som sedan kom att innehålla både lunch och glass samt milslånga köer vid betalning och utlämning, för att komma ut till en bil i fullt solsken med en avsvimmad eller död hund i sig, så kan jag MÖJLIGEN förstå att man inte insett faran. Man har inte kunskap om att hundar bara kan svettas genom tungan och kyla av sig på detta sett. Jo, jag vet att de kan det genom tassarna också, men den huvudsakliga avkkylningskällan är konstant hässjande. Man trodde inte det skulle bli så varmt och man trodde inte det skulle ta så lång tid etc.

MEN AKTIVA HUNDSPORTANDE ÄGARE?

De här människorna som lämnar sin hund i bilen för en plågsam död eller åtminstone kraftigt lidande och ångest borde verkligen veta bättre. Det är med bakgrund av detta som jag hoppas att SKK skulle kunna skärpa till sina befintliga regler. Jag har en del förslag som kanske tål att funderas på.

1.) I anmälan till tävling/prov/utställning skall ägaren kryssa i att man är införstådd med att hundar inte får lämnas utan uppsyn i varma bilar och att man ger arrangören rätt att krossa rutan i de fall då det finns tveksamheter om hundens välbefinnande. Man skall också upplysas om att i de fall då arrangören behöver bryta sig in i bilen så kommer fallet gå direkt till polisanmälan och till SKK:s disciplinnämnd.

2.) Ägare som lämnat hund i varm bil och där arrangören behövt kalla på ägarna via högtalarsystem och liknande skall då de anländer till den varma bilen få skriva under en anmälan som sedan går direkt in till SKK för registrering. 2 sådana anmälningar skall leda till anmälan till SKK:s Disciplinnämnd.

3.) Ägare som blivit anmälda till SKK:s Disciplinnämnd för Hund-i-varm-bil skall rendera minst 1 års tävlingsförbud samt strukna resultat från den tävlingen där händelsen inträffat.

4.) Ägare som erhållit tävlingsförbud för Hund-i-varm-bil bör innan de åter får tävla uppplysas om faran med att lämna hunden i varm bil och skriva under en försäkran om att detta inte skall upprpeas. Sker förseelsen igen skall medlemmen uteslutas!

Jag är inte mycket för förbud och piskor. Jag tror mer på upplysning, utbildning och morötter istället. Men efter att i åratal ha hört samma uppmaning på varenda tävling/utställning/prov gå ut till de deltagande människorna och TROTS detta sker olyckor, så har jag fått nog! Jag lyssnar gärna på dina tankar i saken och har du fler förslag på hur vi ska göra, så för fasiken skriv dem i kommentarsfältet!