Jag fick en fin bild av Maria, en så fin bild att jag gärna vill visa den för er alla. Bara så att ni säkert förstår hur mycket jag ÄLSKAR den där lilla minigrisen jag dras med.

Min allra bästaste lilla Bacon!

Vi har skaffat tillskott på trimmet: både då det gäller personal och utrustning. Först och främst har vi fått hundmassör. Carina kör GSM på helkropp för hundar och det har varit ett trevligt tillskott i vår verksamhet eftersom det speglar en helhetssyn med hunden i fokus som jag vill att mitt trim ska ge! Men vi har också satsat på ett löpband för hundar.

Här kan jag säga att det var med viss skepsis som jag började sätta mig in i frågan. Svenskens naturliga inställning till löpband för hundar är utmärkt!, nämligen att: "Hundar skall rastas lösa i skogen och med långa promenader och inte på något löpband!" Jag tycker om den inställningen, den tyder på ett genuint hundintresse och intresse i hundens naturliga välbefinnande. Det enda som saknas är lite bra info och vips har man sunda hundar med rätt pålästa hundägare.

Löpband för hundar ska givetvis ALDRIG ersätta riktiga promenader med möjlighet att springa lös, nosa på fläckar, hoppa över stenar och umgås med artfränder. Men den kan vara ett supplement till motionsträning för hundar som kräver extra muskelmassa och kondition inför vissa hårdare belastningar, den kan vara en möjlighet för vissa hundar att få röra sig snabbare än promenadtakt och den kan vara uett utmärkt rehabiliteringsredskap. Alla de här sakerna och det faktum att det kan vara en bra del för överviktiga hundar att ta del av, kontrollerad motion i lagom tempo och lagom dos.

Vi är hittills mycket nöjda med gensvaret hos våra kunder och att minibullan Bacon glatt travar 2*10 minuter är väl också ett kvitto på att våra hundar faktiskt tycker om all typ av rörelseglädje! Annas Elmo springer lika glatt han sina 2*12 minuter. Med snön annalkande och med det urusla vägar här hemmavid kanske även labradorerna kommer kunna få prova. Om inte annat som ett bra steg innan deras massage inträffar. På så sätt kan Carina göra en löpstegsanalys och direkt hitta felområdena.

Vi är glada att inte bara kunna erbjuda pälsvård utan också friskvård i form av öronrensning, kloklippning, tandstensborttagning med NYA utökade möjligheter till massage och löpband. Vårt nästa steg blir nog en våg och viktgrupper för överviktiga hundar med råd om kost, motion och bra massage. Härligt att få tänka nytt och framåt istället för att stagnera som något gammalt halvsunkigt hundtrim i en källare. Jag är stolt över min arbetsplats, är du?

Helgen har varit intensiv, planerar att skriva mer utförligt om den lite senare. Vi har hunnit med allt från RAS-möten till utställningar och annat. Men nu vill jag börja med att gratulera de mina:

SKYBAR ATTENTION, alias Scilla som med matte Anna-Lena debuterat i A-provens värld. Hon tog hem ett fint första pris och placerade sig som 3:a i det minst sagt välmeriterade sällskapet. Stort grattis till matte Anna-Lena och ett tack från en ödmjuk uppfödare som vet att inse när man sålt rätt hund till rätt förare - vilket dreamteam ni är!

SKYBAR MOJITOS FOR TWO, alias Lycka visades av "lillmatte" Elin i Växjö Tipshall och tillsammans vann de både sin klass med ck och tog hem en mycket hedrande 4:e placering i Bästa tik klassen. Moster Tara, Fräcka Frillans Tapejara (e. INTUCH Rivendown Gandalf the Grey) blev Bästa tik och BIM, grattis till långväga resande och ägare Eline! Ulrikas fina Ginza, Arc-en-ciel A perfect day blev Bästa tik 3:a, lika fin som vanligt! Tack till Ami som kunde korrigera mina bludderfel, för nog såg vi att det var Ulla Kempes hane som blev BIR och dessutom en fin reservplacering i gruppen!

SKYBAR DEKADANCE, alias Hayley visades för dagen av nanny Anna och de skötte sig utmärkt i ringen. Tyvärr var det inget som uppskattades av domaren, så de fick gå hem utan pris den här gången. Vi andra log en smula, då han inte sett en jaktlabrador i en utställningsring innan och blev uppenbart förvirrad över denna slanka uppenbarelse. Bra gjort söta gula hund och Anna trots brist på resultat.

BULLIEBOMPAS GILL SANS, alias Bacon fortsätter vara allt jag drömt om och fick inleda domare Henrik Johanssons dag med cert och BIR. Hon showade loss som vanligt och att få gå in med henne i stora ringens Finaler är verkligen riktigt roligt. Hon är en sådan liten attentiowhore!

Dessutom viskade en liten fågel i mitt öra att nästa stora stjärnskott från kennel Skybar - SKYBAR COLLATERAL har blivit anmäld till Stora Stockholm. Bra tänkt matte Jenny, ni kommer ha värsta fancluben vid sidan av! *lovar*

Att vi har många svarta skönheter från Spacekullar att vara stolta över vet nog de allra flesta. Att det dessutom är svarta tikar förda av inte så svarta tjejer är väl kanske mest ett roligt sammanträffande. Inte lika roligt dock som det jag kan berätta nu.

SKYBAR BUXOM aka Viggen tog första pris i Öppen Klass B-prov i Jönköping i helgen. Matte Linda pratade om en fin kritik, så den ser jag fram mot att få presentera här lite senare.

Viggen har ju redan tidigare visat att hon är en klok hund. Med matte Linda har hon redan tävlat bruks i fin omfattning och nu vet jag att Linda fått blodad tand och säkert ligger i hårdträning inför kommande elitklass. För visst tror på vi att etta nummer två kommer dansa in här också.

Stort grattis iaf från mamma Space och syster Hayley.

Sabba (SKYBAR LILY EVERHEART) har haft lekbesök av kompisen Iyago som är en 6-månaders kelpie. Visst ser man hur kul bedlington tycker det är att springa?

Tack matte Mia för korten!

Den senaste tiden har jag hamnat i en hel del diskussioner och samtal gällande frågan om regler för uppfödare. Å ena sidan har diskussionerna handlat om VILKA regler, lagar och rekommendationer som styr uppfödarens vardag, å andra sidan har det handlat om VARFÖR det finns så mycket regler, lagar och rekommendationer som styr uppfödarens vardag.

Jag tänkte att jag skulle teckna ned lite grann om begreppen allra först:

Lagar: Lagar är tvingande regler som beslutsfattarna i Sveriges riksdag efter fasta rutiner fått gällande i Sverige. Dessa lagar kan man i väldigt liten utsträckning påverka ens innan de lagstiftats (även om SKK som sagt är en stor och viktig remissinstans) och efter att en lag antagits, så är det i det närmaste omöjligt att förändra den. För hunduppfödare finns de lagar vi har att rätta oss efter, då det gäller just avelsarbetet, tävling och djurskydd under djurskyddslagarna (läs mer här) Djurskyddslagen kompletteras av de förordningar som EU satt upp och tillsammans utgör dessa det juridiska skyddet för djur i Sverige.

Regler: Regler är till skillnad från lagar inte tvingande. Det betyder att brott mot regler inte är juridiskt straffbara om dessa rgeler inte är direkt länkade till en lagtolkning eller praxis, men själva regeln är då bara et förtydligat tillämpande av lagen. För hunduppfödare är det SKK som satt upp grundregler som varje medlem åtar sig att följa. Att bryta mot SKK:s regler kan däremot ge anledning till disciplinära åtgärder INOM organisationen, men SKK i sig är ingen kontrollenhet för lagbrott inom svensk djurskyddslagstiftning. Att känna till och vara insatt i de regler som styr verksamheten inom SKK är oerhört viktigt för uppfödarna. (Läs mer här)

Rekommendationer: Rekommendationer är en mjukare form av regelverk. Dessa rekommendationer återfinns ofta i rasklubbar och deras RAS som första steg i ett åtgärdsprogram. En rekommendation innebär inte att man fattat ett slutgiultigt beslut som ovillkorligen ska följas. Det är därför olyckligt att många rasklubbar använder sig av ordet rekommendation som ett styrbegrepp, man borde alltså istället tala om "krav" eller "regler, om avsikten är att styra uppfödarnas arbete.

Som ni alla ser så är det en diger samling förordningar, lagar, regler, krav och rekommendationer som styr uppfödarnas arbete. Jag kan därför tycka att det är mycket synd när rasklubbar väljer att skapa fler regler, ställa större krav och t.o.m gå till SKK för att kräva skärpningar av regler på olika plan.

Att föda upp hundar får alla som inte innehar djurförbud göra. Det är inget som vi kan styra på annat sätt. Vill man föda upp renrasiga hundar, så måste man vara med i SKK och följa SKK:s grundregler samt de föreskrifter som finns fastslagna i desa grundregler, därefter är det egentligen fri väg för alla former av uppfödning. Det innebär att den enskilda uppfödaren faktiskt har rätt att använda samma hane till ALLA sina tikar, eller att en uppfödare struntar i att meritera sina hundar, en uppfödare får specialinrikta sig på att bara föda upp bruna labradorer, rubycavalierer eller leverprickiga dalmatiners.

Jag personligen tror inte på att sätta upp en massa tvingande krav, regler eller rekommendationer. Jag tror på att varje uppfödare ska förses med information, möjlighet till information och därefter ges fria tyglar att utveckla sin uppfödning. Jag tror att man genom kunskap, erfarenhet och öppenhet når långt mycket längre än genom att sätta upp snävare och snävare regler, ställa högre och högre krav eftersom detta snabbt binder ris åt egen rygg.

Att en ras snabbt ökar i poularitet innebär givetvis att det snabbt kommer en mängd nya uppfödare. Dessa uppfödare behöver kanske mer stöd, hjälp och support än de som har stor erfarenhet sedan tidigare, men de kommer också med nya tankar, nya infallsvinklar och de föryngrar ofta uppfödarkåren. I takt med att rasens popularitet stabiliseras eller kanske t.o., dalar så kommer vissa uppfödare att falla från naturligt. Alla männsikor uppskattar inte osålda valpar, kissiga valptidningar, besök av valpköpare, kejsansnittskostnade, skrikiga morgnar och söndertuggade lister och då kanske man nöjer sig med  en valpkull. Att vi ska sätta upp tvingande regler för att hindra eller styra dessa människor är bara befängt - tycker jag. Risken är bara att man väljer att stå utanför SKK, rasklubb och våra klubbar i övrigt för att föda upp oregistrerade hundar, som man ändock säger är renrasiga.

Öppna upp din rasklubb för alla medlemmar: oavsett om de är nya uppfödare, valpköpare eller bara nyfikna. Ge de nya uppfödarna de verktyg de behöver och ha lite tillit!

Hundklubbar är för det mesta ideellt drivna klubbar som bygger på ett gemensamt intresse hos såväl medlemmar som funktionärer, nämligen den hundras som får hjärtat att klappa.

Det emotionella värdet för människor som engagerar sig i sin rasklubb får man aldrig glömma bort. Det är nog i väldigt många fall denna emotionella glöd och passion som får folk att fortsätta jobba ideellt år efter år och som gör att rasklubbarna faktiskt fortsätter nå ut till medlemmar med aktiviteter och information.

Hela själva moderorganisationen SKK lever av, med och pga den här glöden som förvandlats till engagemang. Att Svenska Kennel Klubben är en organsiation som främst företräder hundÄGARE och som har stort remissinstansvärde i den politiska delen av hunderi, djurskydd och jakt glöms ofta bort. Det här kan man behöva bli påmind om alltsom oftast. SKK är alltså inte en organisation för uppfödare av rasrenahundar som namnet kanske skulle kunna förleda en att tro, även om just den inriktningen är en av organisationens viktigaste arbetsområden, men fokus på registrering, meritering och stöd i avelsfrågor som mer undergripande mål.

Ibland dyker det upp frågor för enskilda medlemmar som deras hjärta klappar extra för, många gånger är det kanske uppfödarna som har det största engagemangen och därmed inte sällan de största kraven på sin rasklubb. Man vill vara med och påverka, man vill ha gehör för sina förslag och man vill bli sedd och hörd. Det kan tyckas som att rasklubbars styrelser sitter kallhjärtade inför sina medlemmars krav och frågeställningar, men ack så sällan det är som det verkligen förhåller sig så. En styrelse är vald av ett årsmöte, som klubbens alla medlemmar kallats till och givits möjlighet att deltaga i. En valberedning har granskat kandidater och försökt få fram en kompetent styrelsammansättning. Årsmötet tar ställning och därefter har klubben en styrelse att förlita sig på i frågor och beslut under det kommande året. Det innebär att det är just styrelsen som har det övergripande arbetet för klubbens arbete under året. Hur det här arbetet skall bedrivas styrs av stadgar och av det förslag till budget samt verksamhetsplan som klubbats på årsmötet. Om styrelsen vill kan den också välja att delegera valda arbetsområden till olika kommittéer. Det här är brukligt inom hundklubberiet då det gäller avel och utställningar, samt ofta även redaktionella och informativa delar av klubbarbetet.

Man skulle ju då kunna tro att det bara är vid årsmötet som medlemmarna kan göra sin röst hörd. Givetvis är det INTE så! En enskild medlem kan på så många sätt göra sin röst hörd, arbeta för klubben  och kunna påverka beslut och annat som är en del av arbetet INOM klubben. Man kan maila frågor, inkomma med förslag, begära att få utföra en aktivitet man tror på, skriva artiklar i klubbtidningen, ta del av protokoll, kontakta andra instanser inom hundklubbshierarkin osv. Ditt ansvar som medlem är alltså stort, även efter årsmötets val av styrelse!

I vissa klubbar är styrelsen mer totalitär med sin makt och släpper ogärna ifrån sig maktpositioner eller arbetsverktyg. Man vill hålla på informationen och gör allt svårtillgängligt för den enskilde medlemmen. Man kanske drar in kommittéer eller tillsätter nya kommittéer med bara styrelsemedlemmar i osv, alltför att kunna strypa informationsflödet. När sådant händer känns det tungt som medlem och man upplever sig överkörd och kanske rent av rättslös. Men man kan ändå påverka, man kan fortsätta bedriva sin medlemsmakt. För då får man tänka som en oppostionspolitiker, man får lobba sin frågor på ett annat sätt. Här är emellertid problemet att SKK har en ganska hård linje då det gäller kritik mot klubbar eller funktionärer inom klubbarna, så man få tassa varsammare än vad våra oppostionspolitiker gör. Läs noga på i SKK:s grundregler innan du bestämmer dig för att storma Bastiljen!

Andra styrelser är så lyhörda för den enskilda medlemmens krav och åsikter att de blir totalt bakbundna av alla krav och alla kritik. Rädslan att göra fel är så stor, att man istället gör ingenting. Dessa styrelser består ofta av människor som är uppskattade människor inom rasen för sitt trevliga sätt och sin förmåga att kompromissa, men som sedan saknar just den där förmågan att fatta obekväma beslut. Att fatta obekväma beslut är en del av styrelsearbetet och här gäller det att veta att man har stöd i sina styrelsemedlemmar och att man står enad som styrelse.

Sedan finns det styrelser som fungerar utmärkt år efter år för att man har skapat en trygghet i arbetsgång, styrelsesammansättning och aktiviteter. Dessa klubbar är underbara förebilder för andra klubbar, men tyvärr brukar det hända saker då generationsskiftet kommer. Då gäller det att sitta stilla i båten ett tag och bara rida ut svallvågorna. Lugnet brukar återkomma när den nya kaptenen på skutan fått tag ordentligt i rodret.

Människor med passion, glöd och arbetslust kommer det alltid finnas plats för och en klok klubb, styrelse, valberedning kommer att ta till vara dessa engagerad människor för att få dem att verka inom klubben utan att behöva stå i opposition. Att vara medlem i föreningsarbetet kan vara stort, det kan vara tungt, det kan vara slitigt men för det mesta fyller det en med stolthet, känslan av att vara behövd och uppskattad samt en tillfredsställelse i att veta att man hjälper sin ras.

Nästa gång du klagar på en styrelse, så glöm inte att Du som medlem kan påverka, bör påverka och ska vilja påverka. Klubben är DITT verktyg och vill du ha förändring så kliv in i arbetet och hjälp till, blir du hindrad från detta så bedriv din opinionsbildning iaf, men INTE genom skitsnack, gnäll och personliga påhopp utan genom att visa på dina förslag, tankar och idéer på ett klokt sätt: då kommer du få gehör!

Välkommen in in hundklubbarnas värld - vi BEHÖVER dig!